Rättspsyk och vuxenpsykiatrin är ingen plats för barn

Det är inte tillåtet att låsa in människor, att binda fast dem eller att droga ned dem mot ras vilja. Det brukar vara brottsligt och kallas misshandel eller olaga frihetsberövande. Men det finns undantag.  Ett av undantagen gäller psykiskt sjuka. För att hindra dem att skada sig själva eller andra finns det lagstiftning som säger att vården i vissa fall får göra allt detta mot en psykiskt sjuk människa.

Jag tycker att det är rätt. Alternativet är att människor tar sitt eget liv, att andra människor misshandlas eller rentav dödas. Det är klart att det är rätt. Men det innebär ett oerhört ansvar att ha makten att utöva tvång mot andra. Och makt kan missbrukas.

Det finns alltför många exempel på maktmissbruk inom psykiatrin. Tyvärr handlar en del av dem om barn. Särskilt tydligt blev det i Barnombudsmannens årsrapport Bryt tystnaden.

Nu är en del förändringar på gång. I en departementspromemoria föreslås åtgärder för att stärka barns rättigheter inom tvångsvården. Nu syns barn för första gången i lagstiftningen, och beslut om tvångsvård ska bygga på barnets bästa. Det är bra, men några viktiga förslag lyser med sin frånvaro.

Jag skulle vilja se ett förbud mot att barn vårdas tillsammans med vuxna inom psykiatrin. Och jag skulle vilja se ett förbud mot att barn ”vårdas” inom rättspsykiatrin trots att de inte dömts för några brott.

Det är skrämmande nog för ett barn att vara psykiskt sjuk. Att dessutom låsas in tillsammans med svårt psykiskt sjuka vuxna, speciellt psykiskt sjuka som begått allvarliga brott är oacceptabelt.

En bra dag för barn med psykisk ohälsa!

Jag känner mig nöjd idag. Jag kommer just från ett seminarium där Barnombudsmannens årsrapport presenterades för olika beslutsfattare. Den handlar om barn med psykisk ohälsa och vad de har för erfarenheter av vård och behandling. Deras röster är starka och viktiga. Jag har varit med och träffat en del av de 62 barn som fått komma till tals, och tillsammans med andra arbetat med att analysera och sammanfatta det de sagt.

Reaktionerna var positiva och rapporten har redan gett resultat. Socialdepartementets psykiatrisamordnare skriver på sin blogg att han är imponerad av Barnombudsmannens sätt att få barn i mycket utsatta situationer att berätta om sina erfarenheter och att en första slutsats av rapporten är att fler myndigheter borde utveckla sätt att ta in barns synpunkter.

Fredrik Lennartsson som är chef för Myndigheten för vårdanalys sade sig vara beredd att fortsätta det arbete som Barnombudsmannen inlett och låta barn inom psykiatrin komma till tals. Syftet med deras verksamhet är att driva på utvecklingen så att vården och omsorgen bättre förmår att sätta individerna i centrum, och det är tydligt att det finns ett stort behov av det inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Det som väckte starkast känslor var nog ändå vad barn som vårdas med tvång inom psykiatrin berättar. Anders Printz berättade att regeringen inom kort kommer att fatta beslut om att barn i den psykiatriska tvångsvården ska kunna ta direktkontakt med tillsynsmyndigheten och att barnens egen röst ska höras mer i tillsynen. Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram information till barnen om deras rättigheter och Statens Institutionsstyrelse får i uppdrag att stödja samverkan kring barn med behov av insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård samtidigt.

Gunilla Hult Backlund som är generaldirektören för Tillsynsmyndigheten (Inspektionen för vård och omsorg, IVO) var också på plats. Hon var genuint upprörd över vad hon fick höra och ser fram emot att ta fram informationsmaterial för barn och att låta dem komma till tals i tillsynen. Hon beskrev att hon vet att det finns allvarliga missförhållanden inom tvångsvården, hon tog den skarpa kritiken mot BUP i Stockholm som ett exempel, men att barnens egna berättelser gjorde allt så mycket starkare.

Så, idag har barn med psykisk ohälsa fått komma till tals, makthavare har lyssnat, och de är beredda att omedelbart göra förändringar.

En bra dag.

Det jäser och bubblar av missnöje inom BUP

Det jäser och bubblar av missnöje inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). På sista tiden har kritiska inslag dykt upp i media på olika håll i landet. Jag ska ge några exempel.

Stockholm har jag skrivit om förut på bloggen. Där har anställa på BUP anonymt anmält sin egen arbetsplats till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). När IVO levererade skarp kritik mot hur tvångsvården fungerar avgick högsta chefen.

I Småland slår personal larm om att ett stort antal barn i behov av utredning har ”försvunnit” från den långa kön. De menar att ledningen gör allt för att så få nya barn som möjligt ska komma till utredning. Trots att behoven finns.  Symptom på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning räcker inte. Det krävs en kombination med till exempel beteendeproblematik eller psykisk ohälsa för att bli aktuell, och det finns ingen alternativ instans som utreder.

I Västerbotten inför BUP remisstvång. Orimligt tycker patienten Moa. Hon berättar att det snabbt gick utför när hon sökte BUP, för hon var tvungen att visa hur sjuk hon var. Hon befarar nu att det ska bli än värre med remisser. Psykologen Per Höglund tror att det kan fungera där det finns en första linje som fungerar. Men så är det inte över hela länet, och barn som bor på fel ställe riskerar att drabbas hårt.

I Göteborg beskriver barn och föräldrar att de blir utan hjälp, trots allvarlig psykisk ohälsa. Hundratals barn köar till BUP.

Så visst jäser och bubblar det inom BUP. Frågan är vad man ska göra åt det.

Om ett par dagar släpper Barnombudsmannen sin årsrapport. Den kommer att handla om psykisk ohälsa. Jag ser fram emot rapporten, analysen och förslagen! De behövs!

Välförtjänt pris för Den fastspända flickan

Daniel Velasco fick igår priset Guldspaden för radiodokumentären Den fastspända flickan igår.  Välförtjänt. Juryns motivering löd: ”För att med tålamod och omsorg ha visat hur samhället sviktar och sviker en utsatt ung människa.”

De som inte lyssnat på dokumentären borde göra det.

Missförhållandena är skrämmande och alltför vanliga. Alltför ofta sviks de redan mest sårbara igen. Bar och unga som utsatts för övergrepp blir utan det skydd, den upprättelse och det stöd de har rätt till. För Nora i dokumentären brister det hos såväl socialtjänst, som hos polis och psykiatri.

Som en reaktion på dokumentären har Miljöpartiet föreslagit en direktlina, eller hotline för alla ungdomar som är i kontakt med psykvården. Dit skulle de kunna ringa eller maila direkt till en tillsynsmyndighet, anmäla ett missförhållande eller ställa en fråga.

Barn, våld och hälsa

Våld mot barn leder till sämre psykisk och fysisk hälsa, under barndomen men också under vuxenlivet. Den bild som framkommit i tidigare forskning i Sverige och internationellt bekräftas av den nya studien Våld och hälsa från Nationellt Centrum för kvinnofrid.10 000 kvinnor och 10 000 män i åldern 18-74 år har inbjudits att svara på frågor om sina erfarenheter av sexuellt, fysiskt och psykiskt våld i barndomen, tonåren och vuxenlivet. De fick också frågor om sin nuvarande hälsa och livssituation.

De kvinnor och män som utsatts för sexuellt våld löper större risk för depression, riskbruk av alkohol och självskadebeteende någon gång i livet. Det är också vanligare med symtom som kan tyda på posttraumatiskt stressyndrom och kroppsliga symtom som till exempel huvudvärk, smärta i axlar eller nacke, yrsel eller återkommande tarmbesvär.

Det finns också en tydlig koppling mellan utsatthet före 18 års ålder och utsatthet i vuxen ålder. Författarnas slutsats är att det för att förhindra framtida lidande är avgörande att på ett så tidigt stadium som möjligt upptäcka när barn utsätts för våld. Prioriteringar av resurser till förebyggande, stödjande och behandlande insatser är nödvändiga, inte minst vad gäller barnens situation.

Dit har vi en lång väg att gå. Jag och professor Carl Göran Svedin konstaterade i en debattartikel i Svenska Dagbladet i höstas att Sverige är långt ifrån att leva upp till barnkonventionens krav att erbjuda stöd till barn som utsatts för våld eller övergrepp. Barn bollas alltför ofta mellan olika verksamheter utan att få den behandling de har rätt till. I vår  granskning av 23 svenska barnahus visade det sig att endast sex verksamheter (26 %) omgående slussade vidare våldsutsatta barn till behandling när behovet fanns. I 74% av verksamheterna fanns mer eller mindre stora brister som gjorde att barn inte fick den behandling de har rätt till.

Författarna till Våld och hälsa skriver också att grundläggande kunskap om våld måste vara en självklar del av yrkeskunskapen för alla som arbetar i sjukvården, socialtjänsten, skolan och i rättsväsendet. Men obligatorisk undervisning om våld fattas fortfarande i de flesta grundutbildningar för de som ska arbeta i sjukvården, socialtjänsten, skolan och i rättsväsendet. Man kan fortfarande bli till exempel läkare, socionom eller lärare utan sådan kunskap.

Idag ska Våld och hälsa presenteras i riksdagen. Jag hoppas att det leder till förändring.

 

Allvarlig kritik mot BUP i Stockholm oroar

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) riktar allvarlig kritik mot BUP i Stockholm. Det har lett till att ansvariga chefer säger upp sig och en ny ledning tillsatts.

Dagens Nyheter har i en rad artiklar granskat slutenvården inom BUP i Stockholms län. Det de har berättat har skrämt mig. Jag har ännu inte läst IVO:s rapport, men blir nu än mer oroad. Vad är det som hänt? Om kritiken är så allvarlig att cheferna säger upp sig är det illa.

Jag hoppas att det kristeam som nu tillsätts för att styra upp verksamheten hittar rätt väg. De barn som vårdas inom slutenvården är redan fruktansvärt utsatta. De förtjänar den bästa vård som går att få.

Kritiken gör mig rädd. Jag önskar att jag var förvånad, men det är jag inte.

Våra barn och andras ungar

Alla barn i Sverige har samma rätt till hälso-och sjukvård. Barn som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning. Asylsökande barn är inget undantag, i alla fall inte i teorin. I verkliga livet ser det tyvärr annorlunda ut.

Idag slår Röda Korset larm om att Sveriges psykvård inte klarar av att hjälpa de barn och vuxna som flyr till hit. Röda Korset beräknar att ungefär en tredjedel av de som flyr hit lider av posttraumatisk stress. Många är barn, en del ensamkommande barn utan familj eller annat naturligt kontaktnät. Det är en försvårande omständighet, eftersom omgivningens stöd är så viktigt för återhämtningen.

Malmö, Mölndal, Solna eller Sigtuna är de kommuner som de flesta ensamkommande flyktingbarn först kommer till vid ankomsten till Sverige.  Möjligheten till behandling för barnen är ofta otillräcklig, socialchefen i Mölndal beskriver resurserna för asylsökande barn som obefintliga och försöker få fram mer BUP-resurser.

Mönstret känns igen. FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén) anser att det är bekymmersamt att det finns stora skillnader mellan olika kommuner, landsting och regioner i Sverige vad beträffar genomförandet av Barnkonventionen. Barnrättskommittén rekommenderar att Sverige ökar sina insatser för att övervaka och följa upp beslut som fattas på kommun- och landstingsnivå så att man kommer till rätta med skillnaderna. Hälso-och sjukvården brister alltför ofta när det gäller att ta ansvar för våldsutsatta barn.

Det är ett slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser att inte ta det ansvaret.  Våld och övergrepp mot barn är en allvarlig hälsorisk, och särskilt allvarligt är det för de barn som utsatts för flera olika typer av trauman.  Varje krona som investeras för att ge barn möjlighet att rehabiliteras är välanvänd!

Det jag inte förstår är tanken att asylsökande barn skulle vara en särskild grupp som får mindre av resurser, eller andra insatser än övriga barn. Den uppdelningen har jag alltför ofta stött på, barn nekas vård just för att de inte har asyl. Utan att göra en individuell bedömning bestämmer sig BUP för att situationen är för osäker för att ge behandling, och avvaktar ett beslut om uppehållstillstånd. Det är fel. De barn som är våldsutsatta eller traumatiserade ska få en individuell bedömning och adekvat stöd och behandling. Vi måste sluta göra skillnad på våra barn och andras ungar. Asylsökande barn i Sverige är våra barn!

Vem lyssnar på Hannah?

Jag har skrivit flera inlägg om barn som far illa inom psykiatrin de senaste veckorna. Nu skriver jag ett till. Kritiken är egentligen inte ny, men nu när media uppmärksammar barn inom vuxenpsykiatrin och barn inom rättspsykiatrin finns så tydliga vittnesmål för att lyssna på.

Nu har Hannah något viktigt att säga. Hon berättar att hon kom som 15-åring till vuxenpsykiatrin. Hon fick inte ta med sig sina nallar.  Hon fick veta var bältessängen var och någon sade: ”-Skriker du eller gråter du så vet du vart du hamnar.”  Hon fick ensam gråta sig till sömns.

Dags att någon lyssnar på Hannah!

 

Vem lyssnar på Bella?

–       Någon behöver sätta sig ner med oss och nysta ut det här garnnystandet för att förstå varför vi skadar oss. Det har ingen gjort med mig och det har jag hört andra patienter berätta om också. Man får en lugnande tablett när man har skadat sig och är det allvarligt skickas man ner på kirurgen med vak, annars blir man inskickad på rummet med ordern att vila. Och så ska det inte vara.

Så säger Bella som 16 år gammal låstes in på rättspsyk, trots att hon inte begått något brott. Bella berättar att hon var livrädd, att allt hon så och hörde där ar jättejobbigt och jättepåfrestande. Nu har hon, 23 år gammal, fått den terapi hon längtat efter. Men fler barn drabbas just nu av det hon genomlidit.

Vem lyssnar på Bella? Vem ser till att det blir en förändring?

Egentligen är väl alla överens. Det här är ingen bra lösning. Trots det händer ingenting. Nya barn, nya ungdomar behandlas på samma sätt. Ingen i ansvarig ställning tar ansvar för att fatta de beslut som krävs för att de här uppenbara missförhållandena ska upphöra.

Det som hänt Bella har hänt. Men om de som har makt lyssnar och fattar rätt beslut så slipper fler barn att drabbas på samma sätt.

Inga barn ska vara på rättspsyk!

Nu är det dags igen. En 16-årig flicka har låsts in på rättspsyk tillsammans med dömda, psykiskt sjuka vuxna. Jag är förvånad och arg över att någon inom vården överhuvudtaget kan försvara den ordningen. Jag har tidigare skrivit här om barn som tvångsvårdas inom vuxenpsykiatrin Det är helt och hållet oacceptabelt.

Barn som är så sjuka att de vårdas inom psykiatrins slutenvård behöver mycket vänlighet, omsorg, tålamod och respekt. De behöver trygghet. De har samma rättigheter som andra barn, och kränks de rättigheterna blir följderna än värre än för barn som mår bra.

Miljön inom den slutna vuxenpsykiatrin är skadlig för barn. Miljön inom rättspsykiatrin är än värre. Det handlar om nödlösningar och om missriktad spariver, inte om vård.  Att låsa in barn med dömda våldsbrottsligar borde definitivt vara förbjudet. Att låsa in personer som inte dömts för brott på rättspsyk borde vara förbjudet oavsett hur gamla de är! Vem tänker sätta stopp för det här?