Hälso – och sjukvården i Sverige debatteras livligt och kritiseras ofta. Men jag saknar en aspekt, så jag debatterar och kritiserar lite till! Idag publicerar Svenska Dagbladet en artikel som jag skrivit tillsammans med professor Carl Göran Svedin.
Vi beskriver att enbart en dryg fjärdedel av landets Barnahusverksamheter (26 %) omgående slussade vidare de barn som hade behov av psykisk hälsovård till behandling efter polisanmälan om våld eller övergrepp. Övergången var enkel, utan remissförfaranden eller väntetider, precis så som det är tänkt att fungera. De andra verksamheterna hade mer eller mindre stora brister. Ofta beskrev personal att barn fick vänta eller blev utan behandling. När det var som värst upplevde personal att det nästan var omöjligt att få behandling för de våldsutsatta barn som behövde.
Det är ju inte klokt egentligen! I vårt rika, välfungerande land har vi inte lyckats se till att våldtagna och misshandlade barn får behandling. Många av dem lämnas ensamma och plågas av minnen och symtom helt i onödan. Ingen vinner på det.
Jag tror att många, många vuxna tycker som vi gör. Det handlar om vår gemensamma hälso- oh sjukvård, och det är självklart att våldsutsatta barn omgående ska få behandling. Det behövs en förändring!
Comments are closed