Nu har jag läst beslutet från Inspektionen för vård och omsorg (IVO) angående BUP i Stockholm. Bakgrunden är en anonym anmälan från personal på BUP-kliniken angående ett tjugotal barn. Men de enskilda barnens öden har inte granskats, det saknas namn och personnummer i anmälan. Däremot har IVO granskat rutiner, lokaler och journaler.
IVO har i sin journalgranskning sett brister i dokumentationen, bedömningar saknas ibland. Men det som är värre är att man i granskningen upptäckt brister vad gäller den formella handläggningen av tvångsåtgärder. Man har helt enkelt tillämpat en rad tvångs- och begränsningsåtgärder utan stöd i lagen. Det är riktigt allvarligt.
Tvångsåtgärder kan till exempel vara avskiljning, sondmatning, fasthållning eller bältesläggning. På kliniken i Stockholm fanns tre rum med särskilda sängar som används för att spänna fast barn. Ungefär sådana som på bilden.
I vanliga fall är det förbjudet att låsa in barn, att tvångsmata dem eller att binda fast dem. Det ska det vara. I vanliga fall kallas det misshandel eller olaga frihetsberövande. Det är bara i yttersta nödfall som sådana åtgärder får tas till. Det kan handla om att rädda liv. Men även då får det bara ske på det sätt lagen fastställt, det måste vara just en sista utväg, det måste finnas ett formellt beslut från chefsöverläkare och det måste rapporteras till tillsynsmyndigheten. Det får aldrig finnas något godtycke i sådant tvång och det måste finnas en möjlighet att granska besluten och att utöva tillsyn.
Skrivelsen från IVO är torr och saklig. De barn som drabbats blir inte synliga, vilka reaktioner och konsekvenser de olagliga tvångsåtgärderna lett till syns inte här. Jag undrar vad en granskning av de tjugo patientärenden som anmälts skulle lett fram till. Jag undrar också över en del motsägelser. Personalen säger att bältesrummet används ett par gånger per år Journalerna berättar om en enda ung patient som spänts fast i bälte vid elva olika tillfällen i början av sin vårdtid.
BUP:s uppgift är nu att se till att journalföring sker enligt lagen, att se till att handläggning av tvångsåtgärder uppfyller kraven och att klinikens processer och rutiner görs kända för all personal.
Comments are closed