Barnafrid!

Så var det äntligen dags!

Igår invigdes Sveriges nya nationella kunskapscentrum Barnafrid.

barnafrid

Barnafrid finns på Linköpings universitet på uppdrag från regeringen. Målet  är att samla och sprida kunskap om våld och andra övergrepp på barn. Det ska bidra till ett förbättrat förebyggande arbete och till att utveckla effektiva insatser för att skydda och stödja barn.

Kunskapscentret riktar sig till yrkesverksamma som i sitt arbete möter barn och unga, men också till yrkesverksamma vid myndigheter och organisationer inom politik- och verksamhetsområden.

På invigningen fanns många av de som arbetar för och med våldsutsatta barn på plats. Socionomer, poliser, åklagare, psykologer, läkare, forskare, beslutsfattare, opinionsbildare, politiker och andra som specialiserat sig inom området samlades under samma tak för att fira att kunskapscentret nu är i gång.

Jag är väldigt glad över det här och ser fram emot många år av samarbete och massor av spännande gemensamma projekt!

 

 

 

När vuxna sviker

Tidningen Metro sätter idag igång en kampanj mot sexuella övergrepp mot barn. Tidningen är fylld av artiklar om ämnet. Jag och många andra är intervjuade. Jag gillar att de har ett tydligt syfte med sin rapportering. De vill få till stånd en förändring! I hemmen, i skolan och inom idrottsrörelsen behöver sexuella övergrepp mot barn bli synliga.

Jag bidrar gärna och hoppas på resultat!

Dagens förstasida i Metro

Dagens förstasida i Metro

 

Den långa resan

Tänkte att jag ska berätta om en skrift som jag är medförfattare till, Den långa resan. Möten med barn som misstänks vara utsatta för människohandel eller sexuell exploatering.  Det är länsstyrelsen i Stockholm som gett ut den.

Den långa resan

Skriften lanserades  på en konferens 23 mars i år. Konferensen och min föreläsning filmades av SvT. Skriften  handlar om bemötande och vad som kan vara bra att tänka på i mötet med barn som misstänks ha blivit utsatta för människohandel och sexuell exploatering. Den riktar sig främst till personal på institutioner och HVB-boenden (Hem för vård eller boende).

Handel med människor är en vidrig företeelse. De barn som utsatts för olika typer av handel bär ofta djupa spår av det de varit med om. De har rätt till upprättelse, skydd, återanpassning och rehabilitering. Oavsett var de är födda, och var i världen de kommer att tillbringa sitt fortsatta liv har Sverige ett stort ansvar för att tillgodose deras rättigheter när de utsatts för brott här. Varje barn är unikt, med en unik historia och unika behov. För att de generella rättigheterna ska tillgodoses måste bemötande och insatser skräddarsys.

Alla vi som möter barn i den här utsatta situationen har en möjlighet, och ett ansvar, att vara en motvikt mot de vuxna som svikit och utnyttjat. Det innebär att vi behöver sätta barns behov före våra egna och deras rättigheter i främsta rummet. Det innebär också att vi behöver ge barnen en chans att vara delaktiga på allvar, som ett första steg mot att återta makten över sitt eget liv. Målet är att den långa och svåra resa barnen genomfört ska få ett slut. Resan kan beskrivas som uppdelad i flera stadier:

  • Innan avresan: Barnet som kan utnyttjas för handel ringas in och rekryteras.
  • Resa och genomresa: Stadiet inleds när barnen gått med på att resa/ tvingas iväg på resa.
  • Destinationsstadiet: Personen sätts i arbete/utnyttjas.
  • Förvar, avvisning och brottsutredning: Människohandeln uppmärksammas av myndigheterna. Brottsutredning och socialtjänstutredning startar. Barnen placeras oftast på en institution, HVB-hem eller jour-hem i avvaktan på beslut om framtiden och avvisas eventuellt till annat land.
  • Anpassning och återanpassning

Det sista stadiet på resan handlar om att komma tillbaka till ett drägligt liv och att få en chans till rehabilitering. Lyckas vi inte slutföra det stadiet är risken stor att deras resa fortsätter, med nya umbäranden och fortsatt utnyttjande som följd.

Inte ditt fel! Att förebygga sexuell utsatthet

inte-ditt-fel

Sexuella övergrepp mot barn borde inte finnas! Det allra bästa är om de kan förebyggas innan de sker!

Jag har varit med och skrivit en vägledning som ska bidra till just det. Det är MUCF (Myndigheten för Ungdoms- och civilsamhällesfrågor) som gett ut den. Inte ditt fel! Att förebygga sexuell utsatthet beskriver hur sexuella övergrepp och sexuell exploatering kan förebyggas i arbetet med barn och unga på många olika nivåer.

  • Universell prevention är förebyggande insatser som riktar sig till alla. Insatsen tar inte hänsyn till hög- och lågriskgrupper utan syftet är att främja en positiv utveckling. Exempel på universell prevention kan vara information i medierna, förebyggande arbete i skolor som riktar sig till alla elever eller annat informationsmaterial som sprids brett.
  • Selektiv prevention är förebyggande insatser som riktar sig till undergrupper som har förhöjd risk att utsättas. Riskgrupper för att utsättas för sexuell exploatering är till exempel barn som tidigare utsatts för sexuella övergrepp eller våld i hemmet, tonåringar i hbtq-gruppen och barn som är placerade utanför det egna hemmet.
  • Indikativ prevention är insatser som riktar sig till personer som redan har utvecklat ett riskbeteende eller finns i en riskmiljö. Det kan handla om på- följder eller behandlingsprogram för gärningspersoner och om stöd och behandling för redan utsatta barn och unga. Genom sådana insatser kan man förhindra att barn utsätts på nytt.

Det finns en förenklad matris i utskriftsvänligt format att ladda ned.

En del i att förebygga sexuella övergrepp är att skydda och stötta de barn som redan utsatts. De är i stor risk att utsättas igen. Som en ung person som svarat på MUCF:s enkät uttrycker det:

”Jag skulle inte vilja bli bemött av någon som inte har en aning om vad den pratar om. Och sen så har jag varit med om att många är alldeles för opersonliga och slingrar sig runt ämnet man försöker prata om, och det tycker jag är uselt för det ger en känsla av att ämnet man tar upp är konstigt och fel och ska hållas inne.”

Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn!

Jag har haft en intensiv vecka. I måndags lanserades Dags att prata om, en ny webbplats med syfte att sprida kunskap om sexuella övergrepp mot barn. Jag har varit projektledare.

Det har varit ett roligt och meningsfull uppdrag. Det roliga handlar om alla de möten vi haft med de barn och ungdomar som hjälpt till att utforma sidan. Det som känns meningsfullt är möjligheten att förebygga, att bidra till att fler barn berättar om sin utsatthet och kanske också till att övergrepp förhindras.

Europarådet beräknar att ett av fem barn i Europa utsätts för övergrepp. Det är galet många! Men fortfarande är kunskapen om sexuella övergrepp mot barn låg. Barn informeras sällan i våra skolor, studenter på högskolor och universitet blir ofta utan information trots att de ska arbeta med barn när de är klara.

Det är dags att börja prata om sexuella övergrepp mot barn! Kunskap kan skydda!

Lanseringen fick en bra spridning i media. TV, radio och tidningar rapporterade. Hjälp gärna till att fortsätta sprida!

Förebygg innan det händer!

Sexuella övergrepp mot barn är skadliga, smärtsamma och orättvisa. Kan man förebygga innan de sker ska man göra det.

Sedan några år tillbaka finns den nationella hjälplinjen PrevenTell för alla de människor som upplever att de tappat kontrollen över sin sexualitet, som känner oro för tankar eller handlingar eller är rädda att göra sig själv eller andra illa. Det handlar till exempel om alla de människor som är rädda för att de kan förgripa sig på andra, men som ännu inte gjort det.

Kan PrevenTell stoppa ett enda övergrepp, mot ett barn eller en vuxen, är det värt väldigt mycket. Den viktigaste vinsten är den som handlar om mänskligt lidande, men det handlar också om sparade pengar. Övergrepp kostar. De leder till psykisk och fysisk ohälsa, sjukskrivningar och förlorad arbetsinkomst, kostnader för hälso- och sjukvård, socialtjänst, polis, rättsväsende, kriminalvård och andra myndigheter.

Nu riskerar PrevenTell att läggas ned.

Hjälplinjen kostar tre miljoner per år att driva. Enligt en debattartikel i Aftonbladet motsvarar det samhällets kostnader för två våldtäkter, eller för en person i kriminalvård i tre år.

Inte har vi råd att lägga ned PrevenTell!

Stockholm skriver avtal om barnahus för våldsutsatta barn

Idag skrev ansvariga tjänstemän och politiker under avtalet för Stockholms Barnahus. Det är en nystart vad gäller samverkan kring barn som misstänks vara utsatta för brott.

2006 var jag på invigningen av Barncentrum i Stockholm. Namnet var ett annat, men tanken var att det skulle bli ett barnahus. De ansvariga var där då också, de klippte inga band, utan knöt ihop band som en symbol för samverkan. Det var nydanande och kändes hoppfullt.

Det man missade då var att skriva ett avtal. Under många år har verksamheten levt kvar, men utan avtal blir den lätt haltande.  Det finns ingenting att gå tillbaka till om samverkan börjar knaka, ingenting att gå tillbaka till om någon myndighet drar tillbaka sina resurser eller inte uppfyller sina åtaganden.

Ett avtal är ett stort steg mot ett fullvärdigt barnahus i Stockholm. Men många steg återstår innan vi är där.  I den kvalitetssäkring av landets barnahus som jag och professor Carl Göran Svedin genomförde förra året var det tydligt att Stockholm har en lång väg att gå. Det blev en bottennotering.

Jag hoppas att det nya barnahuset ska få en realistisk bemanning från hälso- och sjukvården, Det behövs barnläkare och barnpsykologer som ser till barnens psykiska och fysiska hälsa. Idag är resurserna väldigt knappa. En barnläkare på hela Stockholms län. Tre tjänster från BUP på hela Stockholms län. Det räcker inte.

Men, ett avtal är ändå ett stort första steg!

 

Nu har politikerna vaknat!

Idag höll statsministern sitt jultal. Människohandel och sexbrottslagen var ett huvudtema. Häromdagen undrade jag när våra politiker ska vakna och inse att svenska barn inte är skyddade mot vuxna som utnyttjar och exploaterar dem sexuellt. Nu verkar statsministern ha vaknat. Han tycker inte att det ska vara ett bötesstraff när vuxna köper barn för sexuella tjänster. Det ska alltid ge fängelse.

Så idag kan de vuxna som köper sex av barn känna sig mindre säkra. Kanske kommer fler att åka fast, och konsekvenserna kommer att bli hårdare.

Det där med åldersgränser…

Jag blir inte klok på hur det där med åldersgränser fungerar. Så här skriver Systembolaget på sin hemsida:

Försäljarna är skyldiga att kontrollera åldern. Att sälja till någon under 20 år är förbjudet enligt alkohollagen och straffbart. Därför frågar vi hellre en gång extra. Är du under 25 år eller ser ung ut – visa för enkelhetens skull alltid legitimation när du kommer till kassan.

Ålderskontrollen är mycket viktig för oss. Vi jobbar hela tiden på att vässa den, bland annat med ständiga internkontroller, så att alla som ser ut att kunna vara under 25 år ska bli ombedda att visa legitimation.

Det är viktigt att kunna visa upp legitimation även när man vill köpa cigaretter, ta en öl på krogen eller bara vill komma in på en klubb. Ansvaret ligger på de vuxna, de som säljer eller står i dörren. Inte på de som är unga eller barn. Det är liksom införstått att tonåringar ibland gör sådant som inte är bra för dem, och att det då är de vuxna som ska stå för kontrollen. Tonåringar är kända för att ibland vilja tänja på gränser och för att inte alltid förstå sitt bästa, eller vad de klarar av. Det är därför vi har åldersgränser.

Men det här fungerar bara ibland. Det gör mig rätt förvirrad.

När barn utnyttjas för sexuella ändamål fungerar det helt annorlunda. Det skildrades i Dokument inifrån igår. Då ska den vuxne av någon för mig outgrundlig anledning veta, eller ha anledning att misstänka att den unge inte har uppnått femtonårsgränsen eller artonårsgränsen för att dömas för brottet.  Så, när en vuxen säljer alkohol eller cigaretter finns alltså en absolut åldersgräns. Det spelar ingen roll hur tonåringen sett ut eller klätt sig, för det är den vuxnes ansvar att kolla åldern. När en vuxen har sex med en ung person, eller köper sex av en ung person, så gills det inte om den unge ser äldre ut, ljuger om sin ålder eller bara låtit bli att upplysa om hur gammal hen är.

Har vi inte lagstiftningen om våldtäkt mot barn just för att barn under femton inte kan anses kunna ge samtycke till sex med vuxna? Vad säger att ett barn som är moget på utsidan skulle vara mognare på insidan? 

Särskilt konstigt blir det när en vuxen betalat för att ha sex med ett barn. Det är ju olagligt att köpa sex hur som helst. Och köper man sex av någon som fortfarande är ett barn så borde straffet vara strängare, oavsett om barnet berättat om sin ålder och oavsett hur barnet klär sig eller ser ut. Den vuxne borde ha ansvaret för att kontrollera åldern, precis som på Systembolaget.

Ett hett tips är att alltid kolla upp åldern när en sexpartner ser ung ut. Är man osäker på åldern kanske man ska avstå. Och struntar man i det borde man dömas.

Dags att vakna nu!

Kanske är det idag som våra politiker kommer att vakna, och inse att svenska barn inte är skyddade mot vuxna som utnyttjar och exploaterar dem sexuellt. De borde veta, men har inget gjort åt saken. FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att sexköp av minderåriga ses som ett mindre allvarligt brott. Den uppmanar Sverige att se över lagstiftningen och ge barn starkare skydd. Sådant är svårt för politiker att missa.

Just idag är det särskilt svårt att slumra vidare, för det är många som lyfter frågan.

Ikväll sänder Dokument inifrån dokumentären En eskortflickas dagbok. Där får vi möta Hanna som bara var femton år när vuxna män började utnyttja henne och betala henne för sex. Hon är inte ensam, det finns många fler flickor och pojkar som exploateras och utnyttjas på samma sätt. Ofta far de oerhört illa. Men samhällets gensvar är tamt.

SVT Debatt beskriver författaren Caroline Engvall hur sexbrott mot barn osynliggörs i Sverige. Domstolarna kräver att köparen måste ha vetat om, eller haft anledning att misstänka att, den som sålt sex var under femton år för att döma för våldtäkt mot barn. På samma sätt måste köparen ha vetat om, eller haft anledning att misstänka att, den som sålt sex var under arton år för att döma för sexuell handling av barn. Annars döms gärningsmännen för köp av sexuell tjänst, precis som om de köpt sex av en vuxen, och brotten mot barnen förblir osynliga.

I Aftonbladet idag skriver Barnombudsmannen och ECPAT: s ordförande om samma tema. För dem är det självklart att det aldrig får vara ett bötesbrott att köpa ett barn.  När en vuxen betalar ett barn för att genomföra en sexuell handling ska det alltid ses som ett övergrepp och ett utnyttjande. Lagstiftningen måste ändras. Dessutom tycker de att barns ställning i rätten måste stärkas och att polisens måste intensifiera sina spaningsinsatser för att upptäcka de barn som utnyttjas i sexhandeln.

Idag kan de vuxna som köper sex av barn känna sig ganska säkra, Få åker fast, och konsekvenserna blir inte särskilt hårda. Jag hoppas att det snart förändras. För idag är det verkligen dags för våra politiker att vakna!