Lyssnar på radion nu på morgonen. Det handlar om att få barn som bevittnar våld får brottsskadeersättning.
Är det inte dags att erkänna att det här inte fungerar?
Barn som bevittnar våld mot en nära anhörig har på många sätt samma behov som barn som utsatts för fysisk misshandel. De psykiska konsekvenserna är väldigt lika, ibland kan det till och med upplevas som ännu värre att en förälder eller ett syskon misshandlas, än att själv ta emot slagen. Men barnen har inte samma rättigheter som andra brottsoffer.
Sedan 15 november 2006 har barn som ”bevittnat ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person” har rätt till brottsskadeersättning. Barnet får inte skadestånd från förövaren, men staten har tagit på sig ansvaret för att barnet ändå får ersättning. Det handlar framförallt om barn som bevittnar våld och hot i en nära relation.
786 barn har hittills fått ersättningen. Det är väldigt få. Svenska Dagbladet har tidigare beräknat att bara omkring en promille av de barn som bevittnar våld får ersättningen.
Den här lagen var något av en kompromisslösning. Många starka röster krävde att barn som bevittnar våld ska bli målsägande, det vill säga att de ska behandlas på samma sätt som barn som själva blir slagna. Så blev det inte. Över sex år har gått sedan lagen infördes och de farhågor som många hade inför lagändringen har besannats. Just för att barnen inte är målsägare glöms de bort av polis och åklagare.
Lär av det och se till att barn som bevittnar våld får målsägarstatus!
Comments are closed