Socialstyrelsen har släppt en ny rapport om dödsfall i Sverige. En positiv nyhet är att färre barn dör i olycksfall. Jag vet inte vad som ligger bakom att olycksfall med dödlig utgång minskar, men gläds. För varje dött barn är en oerhörd tragedi.
Barn är så fulla av livskraft! Den smittar, och fyller oss vuxna med glädje och hopp. De har rätt att fortsätta att leva, att utvecklas och att växa upp… Men alla barn får inte den möjligheten.
Varje år tar barn i Sverige sitt liv. Sedan början av 1990-talet har självmorden minskat ibland vuxna, men bland barn och unga vuxna har självmord istället blivit något vanligare. De nya siffrorna från Socialstyrelsen visar att trenden inte brutits, tvärtom är det ännu fler barn som tagit sitt eget liv 2012 än 2011. Det kan vi läsa i den nya rapporten, men det uppmärksammas inte speciellt och problematiseras inte heller.
Att barn tar sitt liv kräver både uppmärksamhet och problematisering! Det måste förhindras!
I en debattartikel i Dagens Nyheter i april 2013 skrev jag tillsammans med barnombudsmannen Fredrik Malmberg att vi vet alltför lite om bakgrunden till att barn tar sitt liv. Mer kunskap krävs för att sätta in verksamma förebyggande åtgärder. Obligatoriska dödsfallsutredningar efter ett barns självmord skulle ge oss kunskap om vad det är vuxenvärlden missar. Sådana dödsfallsutredningar måste ta in information både från barn och vuxna. De har olika perspektiv, och bägge perspektiven behövs.
Comments are closed