De senaste dagarna har utsatta barn tagit stor plats i media. Socialstyrelsens rapport om placerade barn. Kalla fakta om vanvård på behandlingshem. Apatiska barn som inte får stanna i Sverige.
Min reaktion är dubbel. Det är fruktansvärt att det här är barns villkor i Sverige idag. Det är fantastiskt att missförhållandena får utrymme i media.
Men i mediebruset kring utsatta barn har några enskilda öden försvunnit. Det handlar om öden som förtjänar uppmärksamhet. Det hade de kanske fått om det inte hänt så mycket annat de sista dagarna. Det finns flera exempel bara från Dalarna.
Jag tänker på 14-åriga ”Maria” som ska avvisas till sitt hemland. Maria gick in i ett apatiskt tillstånd när hon fick veta att familjen inte får stanna i Sverige. Sedan den dagen har Maria varken pratat, ätit eller druckit. Hon bär på fruktansvärda upplevelser. Hon kidnappades och hölls fången i en källare i mer än en vecka. Hon våldtogs framför ögonen på sin mamma.
Jag tänker på fyra barn mellan två och fjorton år som i fredags hämtades från sitt familjehem och sattes på ett flygplan till Ryssland. De for tillsammans med sin mamma som samtidigt hämtats från Säters sjukhus. Hon är psykiskt sjuk. I Ryssland gömmer de sig eftersom de hotas till livet av pappans släkt. Han sitter i fängelse i Sverige efter att ha misshandlat sina barn och sin fru med tortyrliknande metoder.
Det är 8 mars 2013, Internationella kvinnodagen i världens mest jämställda land. Det är ändå inte lätt att vara vare sig kvinna eller barn.
Comments are closed