Rättspsyk och vuxenpsykiatrin är ingen plats för barn

Det är inte tillåtet att låsa in människor, att binda fast dem eller att droga ned dem mot ras vilja. Det brukar vara brottsligt och kallas misshandel eller olaga frihetsberövande. Men det finns undantag.  Ett av undantagen gäller psykiskt sjuka. För att hindra dem att skada sig själva eller andra finns det lagstiftning som säger att vården i vissa fall får göra allt detta mot en psykiskt sjuk människa.

Jag tycker att det är rätt. Alternativet är att människor tar sitt eget liv, att andra människor misshandlas eller rentav dödas. Det är klart att det är rätt. Men det innebär ett oerhört ansvar att ha makten att utöva tvång mot andra. Och makt kan missbrukas.

Det finns alltför många exempel på maktmissbruk inom psykiatrin. Tyvärr handlar en del av dem om barn. Särskilt tydligt blev det i Barnombudsmannens årsrapport Bryt tystnaden.

Nu är en del förändringar på gång. I en departementspromemoria föreslås åtgärder för att stärka barns rättigheter inom tvångsvården. Nu syns barn för första gången i lagstiftningen, och beslut om tvångsvård ska bygga på barnets bästa. Det är bra, men några viktiga förslag lyser med sin frånvaro.

Jag skulle vilja se ett förbud mot att barn vårdas tillsammans med vuxna inom psykiatrin. Och jag skulle vilja se ett förbud mot att barn ”vårdas” inom rättspsykiatrin trots att de inte dömts för några brott.

Det är skrämmande nog för ett barn att vara psykiskt sjuk. Att dessutom låsas in tillsammans med svårt psykiskt sjuka vuxna, speciellt psykiskt sjuka som begått allvarliga brott är oacceptabelt.

Fler vill utvidga Lex Bobby

Barn ska inte dö. Det är fel. Men det händer.

Barn dör på grund av olyckor, av sjukdom, på grund av brott och för att de tar sitt eget liv. Det är alltid en katastrof och slår så oerhört hårt.

Vi kan göra mycket mer för att hindra att barn dör.Jag arbetar med våldsutsatta barn och barn som far illa. Det gör att jag har mest att säga om de barn som dör på grund av brott, eller på grund av att de själva tar sitt liv. Det är inte enkelt att förebygga, och vi behöver mer kunskap om vad som gått fel i de enskilda fallen.

Jag har tidigare tillsammans med Barnombudsmannen föreslagit att man ska utvidga den så kallade Lex Bobby till att inte bara gälla barn som dödats av andra utan också barn som tagit sitt liv. Så att vi kan få mer kunskap om att förebygga.

Fler och fler kräver samma sak. Till min glädje ser jag att det är ett av de krav som Bris lyfter inför valet. Ju fler vi blir desto större är chansen att det blir verklighet.

Jag vill se att Lex Bobby:

  • Innefattar fall där barn allvarligt skadas till följd av brott.
  • Innefattar barn som tar sitt eget liv.
  • Slår fast att det ska göras en utredning och en rapport för varje enskilt fall för att kunna synliggöra lokala brister.

Nyligen kom den nationella samordnaren mot våld i nära relationer med sina förslag. Hon föreslår en modell för lokala dödsfallsutredningar under ledning av landshövdingen. Jag har svårt att tro på den modellen. Den skulle kräva lagändringar som bryter sekretessen mellan myndigheterna för att bli effektiv. Men den skulle också kräva att varje län förfogar över specialistkompetens på området. Där är vi inte än.Det ska bli spännande att se hur riksdagspartierna reagerar på Bris krav inför valet!

Jagvillveta ger barn som utsatts för brott information!

 

Igår var jag på justitiedepartementet och presenterade tillsammans med andra en ny webbplats för barn. Jagvillveta – Allt om dina rättigheter vid brott.

Jagvillveta kommer att fylla ett tomrum. Jag är en av dem som under många år påtalat att det nästan inte finns någon information direkt riktad till barn som utsatts för brott. Men nu finns det! Massor av information till barn som är brottsoffer på en och samma plats!

Desto roligare att ha fått vara med i arbetet. Min del i det hela har varit att på uppdrag av Barnombudsmannen fråga barn och unga som utsatts för våld eller som lever med skyddade personuppgifter vad det är de vill veta och att involvera dem när informationen tas fram.

Det finns mycket att läsa, att se och att lyssna på för barn i olika åldrar. Särskilt fin är den barnbok som Stina Wirsén tagit fram – Liten.

Tisdagen 1 juli och torsdagen 3 juli finns vi som arbetat med sidan på plats i Almedalen och berättar mer!

Fortsatt kritik mot socialtjänsten efter dödsfallet i Karlskrona

Många reagerar efter dödsfallet i Karlskrona. Barnombudsmannen skriver att socialtjänsten måste få förutsättningar att klara sitt uppdrag. Det har de inte idag.

Bris generalsekreterare kräver förändring. Specialistutbildning i barnskydd, fungerande socialjourer över hela landet och tydliga rutiner för hur skolor ska anmäla.

Kritiken mot hur Lex Bobby fungerar fortsätter. Nu är det tre barnläkare som arbetat med Socialstyrelsens dödsfallsutredningar som kräver förändring.

Jag hoppas att något kommer att hända. Innan nästa barn dör.

Vem hjälpte Lisa?

Första gången Lisa tvångsvårdades inom psykiatrin var hon bara fjorton år. Hon bältades. De tre närmsta åren skedde det över hundra gånger. Hon skrev ned vad som hände i sin dagbok. Radions P3 sprider hennes historia i dokumentären Dagbok från sluten avdelning. Den är värd att lyssna på.

Lisa är så nyanserad, så full av förståelse för sin omgivning och för personalen som band fast henne. Hon kan se att hon inte hade någon sjukdomsinsikt och att man måste få i henne näring.

Men hon frågar också efter en annan lösning. Hon vet att det finns länder där barn inte bältas. Hur löser de situationen där?

Jag har skrivit om bältning av barn många gånger förut. Men jag kommer antagligen att fortsätta med det tills någonting händer. En del av de förslag som Barnombudsmannen presenterade i sin årsrapport skulle kunna göra skillnad.

Jag slås återigen av det absurda i situationen. De som bältas är oftast unga flickor, inte sällan med anorexi. När man träffar dem är det obegripligt att så mycket våld används. Måste man binda fast en ung flicka som väger drygt fyrtio kilo och är försvagad av långvarig svält? Finns det inga andra medel?  Det är självskadande, ofta utmärglade flickor som bältas, inte utagerande pojkar med betydligt mer muskelstyrka.

Var det här till hjälp för Lisa? Hur mycket våld är försvarbart att använda inom psykiatrin?

Det här är första delen av dokumentären. Nästa del sänds snart.

En bra dag för barn med psykisk ohälsa!

Jag känner mig nöjd idag. Jag kommer just från ett seminarium där Barnombudsmannens årsrapport presenterades för olika beslutsfattare. Den handlar om barn med psykisk ohälsa och vad de har för erfarenheter av vård och behandling. Deras röster är starka och viktiga. Jag har varit med och träffat en del av de 62 barn som fått komma till tals, och tillsammans med andra arbetat med att analysera och sammanfatta det de sagt.

Reaktionerna var positiva och rapporten har redan gett resultat. Socialdepartementets psykiatrisamordnare skriver på sin blogg att han är imponerad av Barnombudsmannens sätt att få barn i mycket utsatta situationer att berätta om sina erfarenheter och att en första slutsats av rapporten är att fler myndigheter borde utveckla sätt att ta in barns synpunkter.

Fredrik Lennartsson som är chef för Myndigheten för vårdanalys sade sig vara beredd att fortsätta det arbete som Barnombudsmannen inlett och låta barn inom psykiatrin komma till tals. Syftet med deras verksamhet är att driva på utvecklingen så att vården och omsorgen bättre förmår att sätta individerna i centrum, och det är tydligt att det finns ett stort behov av det inom barn- och ungdomspsykiatrin.

Det som väckte starkast känslor var nog ändå vad barn som vårdas med tvång inom psykiatrin berättar. Anders Printz berättade att regeringen inom kort kommer att fatta beslut om att barn i den psykiatriska tvångsvården ska kunna ta direktkontakt med tillsynsmyndigheten och att barnens egen röst ska höras mer i tillsynen. Socialstyrelsen får i uppdrag att ta fram information till barnen om deras rättigheter och Statens Institutionsstyrelse får i uppdrag att stödja samverkan kring barn med behov av insatser från socialtjänst och hälso- och sjukvård samtidigt.

Gunilla Hult Backlund som är generaldirektören för Tillsynsmyndigheten (Inspektionen för vård och omsorg, IVO) var också på plats. Hon var genuint upprörd över vad hon fick höra och ser fram emot att ta fram informationsmaterial för barn och att låta dem komma till tals i tillsynen. Hon beskrev att hon vet att det finns allvarliga missförhållanden inom tvångsvården, hon tog den skarpa kritiken mot BUP i Stockholm som ett exempel, men att barnens egna berättelser gjorde allt så mycket starkare.

Så, idag har barn med psykisk ohälsa fått komma till tals, makthavare har lyssnat, och de är beredda att omedelbart göra förändringar.

En bra dag.

Det jäser och bubblar av missnöje inom BUP

Det jäser och bubblar av missnöje inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). På sista tiden har kritiska inslag dykt upp i media på olika håll i landet. Jag ska ge några exempel.

Stockholm har jag skrivit om förut på bloggen. Där har anställa på BUP anonymt anmält sin egen arbetsplats till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). När IVO levererade skarp kritik mot hur tvångsvården fungerar avgick högsta chefen.

I Småland slår personal larm om att ett stort antal barn i behov av utredning har ”försvunnit” från den långa kön. De menar att ledningen gör allt för att så få nya barn som möjligt ska komma till utredning. Trots att behoven finns.  Symptom på neuropsykiatrisk funktionsnedsättning räcker inte. Det krävs en kombination med till exempel beteendeproblematik eller psykisk ohälsa för att bli aktuell, och det finns ingen alternativ instans som utreder.

I Västerbotten inför BUP remisstvång. Orimligt tycker patienten Moa. Hon berättar att det snabbt gick utför när hon sökte BUP, för hon var tvungen att visa hur sjuk hon var. Hon befarar nu att det ska bli än värre med remisser. Psykologen Per Höglund tror att det kan fungera där det finns en första linje som fungerar. Men så är det inte över hela länet, och barn som bor på fel ställe riskerar att drabbas hårt.

I Göteborg beskriver barn och föräldrar att de blir utan hjälp, trots allvarlig psykisk ohälsa. Hundratals barn köar till BUP.

Så visst jäser och bubblar det inom BUP. Frågan är vad man ska göra åt det.

Om ett par dagar släpper Barnombudsmannen sin årsrapport. Den kommer att handla om psykisk ohälsa. Jag ser fram emot rapporten, analysen och förslagen! De behövs!

Ett nyfött barn behöver skydd!

Ett nyfött barn är något alldeles magiskt. Så litet, så skört, men ändå så mycket människa. Med känslor, vilja och kompetens. Det väcker en vilja att kommunicera, men också att skydda och trösta hos de allra flesta vuxna. Det är så svårt att tänka sig att någon vill skada ett litet barn. Men just små och späda barn löper extra stor risk att misshandlas.

Idag publicerar Dagens Nyheter en artikel av sju barnläkare. De är oroade över vad de ser som ett förnekande av barnmisshandel. En artikel i Dagen Nyheter hävdar att nya medicinska rön ger anledning att ifrågasätta kunskap om våld mot barn och antyder såväl okunskap som oenighet bland svenska experter. Det handlar främst om kritik av diagnosen ”shaken baby” eller ”abusive head trauma” som det idag kallas. Den kritiken saknar enligt artikelförfattarna grund.

Barnläkarna har en rad förslag. Jag fastnar särskilt för ett av dem. De handlar om att utvidga den så kallade Lex Bobby till att omfatta en multiprofessionell granskning av samtliga dödsfall av barn och av allvarliga fall av misshandel och övergrepp. Jag kan inte annat än att hålla med. Jag har tidigare tillsammans med Barnombudsmannen framfört samma krav i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Tillbaka till de där små, fantastiska men sköra spädbarnen. Vi har ju en möjlighet. En möjlighet att förebygga att fler barn misshandlas, att fler barn dör. Den möjligheten måste vi ta!

Otäck bild inifrån BUP

Nio BUP-psykologer skriver idag i Svenska Dagbladet om en verksamhet i kris. De refererar till den artikel som jag och Barnombudsman Fredrik Malmberg skrev i Dagens Nyheter för några veckor sedan om barns självmord. De skriver att om ingenting görs åt dagens situation inom Barn- och ungdomspsykiatrin så kommer vi få höra om fler tragedier och allt fler barn och unga som inte fått den hjälp de behövt. De menar att patientsäkerheten och vårdkvalitet är hotad.

Problem som de lyfter fram är det ökade trycket på BUP, en bristande primärvård för barns och ungas psykiska hälsa, tidskrävande administrativa kontrollsystem och en vårdgaranti som styr arbete mot quick-fix-lösingar. Deras  artikel är en viktig pusselbit när vi försöker förstå varför Sverige inte lyckats bättre när det gäller att förebygga att barn tar sitt liv.

Tyvärr känner jag igen det här alltför väl. I stora delar av landets saknas en första linjens psykiatri för barn mellan sex och arton år. Det är inte självklart vart de eller deras föräldrar ska vända sig när det uppstår problem.

Det här drabbar de våldsutsatta barn jag arbetar med hårt. På vårdcentralen kan inte personalen tillräckligt om barns psykiska hälsa, särskilt inte när det gäller barn som utsatts för våld eller övergrepp. Socialtjänst och skola har inga behandlingsresurser. På BUP anser man inte att barnen mår tillräckligt dåligt för att platsa in. Konsekvensen blir att barnen bollas mellan olika verksamheter utan att få den rehabilitering de har rätt till.

I november släppte Rädda Barnen en rapport om våldsutsatta barn inom hälso- och sjukvården som jag skrivit. Barnminister Maria Larsson konstaterade att kritiken stämmer. Ansvarig på Sveriges kommuner och landsting konstaterade att kritiken stämmer.

Jag undrar vad de gjort åt saken sedan dess.

Bra respons på artikel

I går publicerade jag tillsammans med  Barnombudsman Fredrik Malmberg en artikel på DN Debatt. Vi fick en stark och positiv respons.  TVradio och många tidningar hängde på. Och många privatpersoner delade länken i sociala medier.

Det saknas en del kunskap och det saknas framförallt bra metoder för förebyggande arbete. Myndigheterna kan säkert göra mer. Och vi måste säkra upp att myndigheterna agerar på ett bra sätt utifrån den information som de har tillgång till, sa Barn och äldreminister Maria Larsson i Ekot. Hon är beredd att överväga vårt förslag.

Det som känns allra viktigast är att några av de föräldrar som drabbats av att deras barn tagit sina liv gått ut och berättat att de tycker att vårt förslag är bra.  I nyheterna i SVT och TV4 berättade en mamma om sin fjortonåriga dotters självmord och att hon stödjer förslaget. I P4 Extra berättade en pappa att han också stödjer förslaget. Hans son tog sitt liv bara 14 år gammal efter långvarig mobbning.

De vet hur det är, och de vet vad som fattas.

Nu får vi hoppas att debatten fortsätter och leder till att det förebyggande arbetet mot självmord bland barn intensifieras. Och att det bidrar till att barn i framtiden hittar andra alternativ än att ta sina liv.