Vuxna stöttar men anmäler inte

Ny avhandling i socialt arbete denna vecka. Nina Åkerlund har skrivit avhandlingen  Barns relationer i våldets närhet Respons, positioner och möjligheten till barns röst.

Barn som berättar om våld i hemmet möts av olika reaktioner från vuxna som står dem nära. De kan få stöd och konkret hjälp med att hantera sin vardag, till exempel av mor- eller farföräldrar. Men de vuxna tar sällan ställning mot våldet och anmäler det.
Viktig kunskap att ta del av för alla som arbetar med våldsutsatta barn.

 

Barn har rätt att höras!

Våldsbrott i nära relationer är svåra att bevisa. De sker bakom stängda dörrar i hemmet och det finns sällan vittnen. När det finns vittnen så hindrar svensk lag dem ofta från att vittna!

Dagens Nyheter berättar i dag om barn som bevittnar hur en vårdnadshavare begår brott hindras att vittna. Ingen kan tvingas att vittna mot en närstående och en vuxen kan välja att låta bli. När det gäller barn får de inte välja själva, det är vårdnadshavaren som väljer även om han eller hon är misstänkt för brottet.

En pappa misshandlar sin femåriga dotter och hindrar sonen från att vittna. En annan pappa misshandlar sin fru och hindrar sonen från att vittna. En mamma misshandlar sin dotter och hindrar sin son från att vittna.

Vi kan inte lägga beslutet att barn ska vittna eller avstå på den som är misstänkt! Barn som bevittnar våld familjen måste få tillgång till särskilda företrädare, precis som andra barn som är brottsoffer. Det är inte självklart att de ska vittna i alla fall, men de måste få säga sitt om saken och avgörandet måste ligga i tryggare händer än hos förövaren.

Jag har träffat många barn som varit upprörda över att ingen velat lyssna på deras vittnesmål när de sett mamma eller syskon misshandlas. De vill berätta, för de vet ju vad som hänt, och det är viktigt också för deras framtid hur det går i brottmålet. Om inget åtal väcks, eller om den som misshandlat frias är risken större att våldet fortsätter och att den förälder som är våldsam fortsätter att vara barnets vårdnadshavare under hela uppväxten.

Barn har rätt att höras.

Barn ska inte behöva bli lämnade ensamma

Att vara barn när pappa mördar mamma är en av de värsta situationer jag kan föreställa mig. Jag har träffat en del av de barn som drabbats.  Sorgen, ensamheten, saknaden, skammen, skulden, skräcken, vreden… Vi kan inte föreställa oss fullt ut vad det innebär. Men en rad modiga barn berättar för oss i Aftonbladets film om barnen som blev kvar.

Socialstyrelsen publicerade i februari en sammanfattning av dödsfallsutredningar.  I tio av tolv fall har kvinnorna dödats av sin man eller sambo, eller före detta man eller sambo. Deras barn har i flera fall varit i närheten eller direkt bevittnat mammans död.

Myndigheterna kände ofta till att kvinnorna var utsatta för våld. Men i flera fall hade man ändå försummat att uppmärksamma och utreda konsekvenserna. Istället har man fokuserat på kvinnas behov av försörjningsstöd eller hennes roll som mamma.

I veckan presenterade också inspektionen för vård och omsorg en rapport om våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld. Kritiken är massiv. Visst finns det mycket som fungerar bra, men lika mycket som fungerar dåligt eller uruselt. Skillnaderna mellan olika delar av Sverige är för stora.

Alla förlorar när en mamma dödas. Mamman som förlorar sitt liv, gärningsmannen som förlorar sin frihet och sina barn, barnen som förlorar sina föräldrar och sin trygghet. Vi måste förebygga, men gör det i allt för liten utsträckning.

Vi förebygger inte i tillräcklig utsträckning och vi lyckas varken skydda eller stötta de barn som blir kvar. Jag skäms!

Hundra barn om året

Hundra barn fick brottsskadeersättning efter att ha bevittnat våld förra året, enligt Dagens Nyheter. Det är alldeles för få, bara en bråkdel av de utsatta Lagen räcker inte till för att ge barn som upplever våld  den upprättelse de borde få. Det är dags att ge dem brottsofferstatus på riktigt genom att göra dem till målsägare!

Lättare för barn att få brottsskadersättning

Det går framåt.

Igår skrev de fyra regeringspartierna om den nya Brottsskadelagen i Svenska Dagbladet. Den börjar gälla 1 juli i år och innebär några viktiga förbättringar för barn som upplevt våld hemma. Man tar fasta på barnens utsatta situation gentemot föräldrarna.

Det ska räcka med en vårdnadshavares underskrift för att barn ska kunna söka brottsskadeersättning. Idag krävs att bägge vårdnadshavarna skriver under, vilket leder till att den förälder som misshandlat kan stoppa ersättning till barnet. Barn ska också kunna söka brottsskadeersättning tills de fyller tjugoett, oavsett hur lång tid det gått sedan brottet ägde rum.

Det är bra, eftersom barn kan behöva bli vuxna för att kunna och våga söka ersättning när en förälder stått för våldet. Men det kan bli ännu bättre. Häromåret beräknade Svenska Dagbladet att enbart omkring en promille av de barn som bevittnat våld fick ersättningen. Det är inte mycket bättre idag.

Barn som upplevt våld genom att bevittna en förälder misshandla den andra har inte samma rättigheter som andra våldsutsatta barn. För att de ska få det behöver de bli målsägare.

Grattis Kalmar!

 

w18ytto8ih95xp5kj0ed (2)

 

1 oktober invigs ett nytt Barnahus! Det kommer att ligga i Kalmar och servar kommunerna Kalmar, Emmaboda, Nybro, Borgholm, Mönsterås och Mörbylånga. Det innebär att barnen i 170 av landets 290 kommuner nu har tillgång till ett Barnahus om de utsatts för brott. En fantastisk utveckling!

Lycka till Kalmar!

Inuti ett Barnahus

w18ytto8ih95xp5kj0ed (2)

 

Idag släpps en ny rapport om landets Barnahus som jag och professor Carl Göran Svedin arbetat med senaste året. Den ges ut av Rädda Barnen och Linköpings universitet.

Den beskriver hur bra ett Barnahus kan vara, men också att många verksamheter har långt kvar innan de lever upp till namnet Barnahus. Vi har granskat 23 verksamheter och funnit många goda exempel. Nu hoppas vi att rapporten ska bidra till att det startar ännu fler Barnahus och att de som finns ska höja kvaliteten ytterligare. Vi hoppas också att regeringen ska fatta en rad beslut som undanröjer de hinder för samverkan i Barnahus som existerar.

Polis och åklagare måste utreda i tid, hälso-. och sjukvården måste ta ansvar för våldsutsatta barn över hela Sverige, skyddet för och informationen till barn måste förbättras, sekretesslagstiftningen behöver förändras… Men framförallt behövs en nationell samordning som kan stötta Barnahusen och ställa krav på kvalitet!

Det här fungerar inte!

Lyssnar på radion nu på morgonen. Det handlar om att få barn som bevittnar våld får brottsskadeersättning.

Är det inte dags att erkänna att det här inte fungerar?

Barn som bevittnar våld mot en nära anhörig har på många sätt samma behov som barn som utsatts för fysisk misshandel. De psykiska konsekvenserna är väldigt lika, ibland kan det till och med upplevas som ännu värre att en förälder eller ett syskon misshandlas, än att själv ta emot slagen. Men barnen har inte samma rättigheter som andra brottsoffer.

Sedan 15 november 2006 har barn som ”bevittnat ett brott som är ägnat att skada barnets trygghet och tillit i förhållande till en närstående person” har rätt till brottsskadeersättning. Barnet får inte skadestånd från förövaren, men staten har tagit på sig ansvaret för att barnet ändå får ersättning. Det handlar framförallt om barn som bevittnar våld och hot i en nära relation.

786 barn har hittills fått ersättningen. Det är väldigt få. Svenska Dagbladet har tidigare beräknat att bara omkring en promille av de barn som bevittnar våld får ersättningen.

Den här lagen var något av en kompromisslösning. Många starka röster krävde att barn som bevittnar våld ska bli målsägande, det vill säga att de ska behandlas på samma sätt som barn som själva blir slagna. Så blev det inte. Över sex år har gått sedan lagen infördes och de farhågor som många hade inför lagändringen har besannats. Just för att barnen inte är målsägare glöms de bort av polis och åklagare.

Lär av det och se till att barn som bevittnar våld får målsägarstatus!