Det är inte tillåtet att låsa in människor, att binda fast dem eller att droga ned dem mot ras vilja. Det brukar vara brottsligt och kallas misshandel eller olaga frihetsberövande. Men det finns undantag. Ett av undantagen gäller psykiskt sjuka. För att hindra dem att skada sig själva eller andra finns det lagstiftning som säger att vården i vissa fall får göra allt detta mot en psykiskt sjuk människa.
Jag tycker att det är rätt. Alternativet är att människor tar sitt eget liv, att andra människor misshandlas eller rentav dödas. Det är klart att det är rätt. Men det innebär ett oerhört ansvar att ha makten att utöva tvång mot andra. Och makt kan missbrukas.
Det finns alltför många exempel på maktmissbruk inom psykiatrin. Tyvärr handlar en del av dem om barn. Särskilt tydligt blev det i Barnombudsmannens årsrapport Bryt tystnaden.
Nu är en del förändringar på gång. I en departementspromemoria föreslås åtgärder för att stärka barns rättigheter inom tvångsvården. Nu syns barn för första gången i lagstiftningen, och beslut om tvångsvård ska bygga på barnets bästa. Det är bra, men några viktiga förslag lyser med sin frånvaro.
Jag skulle vilja se ett förbud mot att barn vårdas tillsammans med vuxna inom psykiatrin. Och jag skulle vilja se ett förbud mot att barn ”vårdas” inom rättspsykiatrin trots att de inte dömts för några brott.
Det är skrämmande nog för ett barn att vara psykiskt sjuk. Att dessutom låsas in tillsammans med svårt psykiskt sjuka vuxna, speciellt psykiskt sjuka som begått allvarliga brott är oacceptabelt.
Comments are closed