Det är jul.
En mamma och hennes nyfödda barn erbjuds en fristad på ett sjukhus i Sundsvall. Utanför dörrarna finns hotet att barnet ska tas ifrån mamman. Det handlar inte om att hon brister i sin omsorgsförmåga. Det handlar om att hon är fattig, att hon inte har någonstans att bo.
Jag trodde att den tid då barn togs från sina föräldrar på grund av fattigdom var historia i vårt land. Det finns ingenting gott i att återgå till den historien. Barn har rätt till sina föräldrar. De mår bra av sina föräldrar. I extremfall måste de skiljas åt, till exempel när barnet utsätts för våld, eller när föräldrarna på grund av egna svårigheter inte förmår att sörja för deras behov. Men att skilja barn från sina föräldrar för att de är fattiga är, förutom att det är grymt, enbart dumt.
Samhället har ett problem i sitt knä. Det nyfödda barnet på sjukhuset i Sundsvall kan inte tillåtas att bo på gatan. Barn har rättigheter. Hur ska situationen lösas?
Det första alternativet är att låta barn och mamma stanna på sjukhus. Fördelarna är att de är trygga på kort sikt. Nackdelarna är att de tar upp en vårdplats för de som behöver det, att det är väldigt kostsamt, och att det i längden inte är en bra miljö för ett barn.
Ett andra alternativ är att tvångsomhänderta och familjehemsplacera barnet. Fördelen är att barnet får tak över huvudet. Nackdelarna är många. Barnet berövas sin mamma och kommer till främmande vuxna, forskning visar att barn i familjehem har mycket sämre förutsättningar än barn som växer upp med sina föräldrar och det är ett väldigt dyrt alternativ.
Ett tredje alternativ är att se till att mamma och barn får en bostad. Det är ett alternativ som jag bara ser fördelar med. Samhället erkänner och tillgodoser de rättigheter som alla barn har, en skälig levnadsstandard och rätt till sina föräldrar. Det tredje alternativet också väldigt mycket billigare än de två första.
Heder åt de läkare som tar Barnkonventionen på allvar och ger barnet och mamman en fristad, även om de är tillfällig! De ser inte situationen enbart ur sin egen verksamhets synvinkel, de ser helheten. Det borde fler göra.
Fattiga människor som tvingas till att tigga och till att sova utomhus eller i undermåliga bostäder har blivit varda i vårt land. Det innebär att vi måste tänka om kring hur vi fördelar våra resurser och hur vi skyddar både vuxnas och barns rättigheter. Det är en svår nöt att knäcka, men en sak som är säker är att vi inte har råd att slösa bort våra resurser på att skilja barn och föräldrar åt i onödan. Det kostar för mycket, både i mänskligt lidande och i kronor och ören.
Det finns mänskliga vägar att ge behövande människor en fristad. Dessutom är det faktiskt jul.
Comments are closed