En åttaårig flicka har hittats död i Karlskrona. Polisen misstänker att de släktingar hon bor hos har mördat henne. Det är fruktansvärt i sig, men det slutar inte där. Det finns vuxna i omgivningen som sett att hon far illa, och som slagit larm till både socialtjänst och polis. Men de ingrep inte.
Sedan 2008 har Socialstyrelsen haft i uppdrag att utreda hur myndigheter agerat när barn avlidit till följd av brott. Då kom Lex Bobby, namngiven efter ett annat barn som dödades i sitt eget hem.Syftet är att förebygga att barn far illa. Men lagen fungerar inte särskilt bra.
Visst kommer Socialstyrelsen att granska vad som hänt i Karlskrona, men de kommer inte att skriva om just händelserna där. Istället bakas analysen in i en generell rapport, med förhoppningen om att hitta generella systemfel och brister. Dödsfallsutredningarna har tidigare kritiserats av Statskontoret för att Socialstyrelsen lägger för stor del av resurserna på att hämta in skriftligt material och för lite på att analysera materialet, ge förbättringsförslag och kommunicera resultaten. Man samtalar inte med de tjänstemän som varit inblandade och missar därför deras tankar och synpunkter.
Jag har skrivit om det här förut, och skulle vilja se en förändring. Socialstyrelsen borde intervjua de inblandade tjänstemännen och också ge andra personer i den dödade flickans närhet möjlighet att ge sin syn på saken om de vill. Hur ser de personer som anmält missförhållanden på saken? Vad har skolan sett? Vad säger vänner och anhöriga?
I en debattartikel i Dagens Nyheter för drygt ett år sedan föreslog jag tillsammans med Barnombudsmannen att regeringen utvidgar Lex Bobby till att:
• Innefatta fall där barn allvarligt skadas till följd av brott
• Innefatta barn som tar sitt eget liv
• Göra en utredning och en rapport för varje enskilt fall för att kunna synliggöra lokala brister
Det är för sent att rädda livet på den lilla flickan i Karlskrona. Men det är inte för sent att rädda andra barn.
Comments are closed