Idag skrev ansvariga tjänstemän och politiker under avtalet för Stockholms Barnahus. Det är en nystart vad gäller samverkan kring barn som misstänks vara utsatta för brott.
2006 var jag på invigningen av Barncentrum i Stockholm. Namnet var ett annat, men tanken var att det skulle bli ett barnahus. De ansvariga var där då också, de klippte inga band, utan knöt ihop band som en symbol för samverkan. Det var nydanande och kändes hoppfullt.
Det man missade då var att skriva ett avtal. Under många år har verksamheten levt kvar, men utan avtal blir den lätt haltande. Det finns ingenting att gå tillbaka till om samverkan börjar knaka, ingenting att gå tillbaka till om någon myndighet drar tillbaka sina resurser eller inte uppfyller sina åtaganden.
Ett avtal är ett stort steg mot ett fullvärdigt barnahus i Stockholm. Men många steg återstår innan vi är där. I den kvalitetssäkring av landets barnahus som jag och professor Carl Göran Svedin genomförde förra året var det tydligt att Stockholm har en lång väg att gå. Det blev en bottennotering.
Jag hoppas att det nya barnahuset ska få en realistisk bemanning från hälso- och sjukvården, Det behövs barnläkare och barnpsykologer som ser till barnens psykiska och fysiska hälsa. Idag är resurserna väldigt knappa. En barnläkare på hela Stockholms län. Tre tjänster från BUP på hela Stockholms län. Det räcker inte.
Men, ett avtal är ändå ett stort första steg!
Comments are closed