Barn i svåra konflikter om vårdnad och umgänge

Många av de våldsutsatta barn jag haft kontakt med har också varit föremål för tvister om vårdnad och umgänge. Det är en vanlig följd när det upptäcks att en förälder utsatt barnet för våld eller övergrepp.

Alla barn kan inte ha kontakt med sina föräldrar på egen hand. När ett barn inte kan träffa sin förälder ensam kan en lösning vara att barnet får ha med sig en annan vuxen – en kontaktperson (numera umgängesstöd) anlitad av socialtjänsten – som stöd under umgänget.

Tillsammans med min kollega Inger Ekbom tog jag initiativ till ett samarbetsprojekt mellan Rädda Barnen och Socialstyrelsen för att ta del av barns och föräldrars erfarenheter av umgänge med kontaktperson. Vi ville undersöka om insatsen kontaktperson hjälpte till så att barnet och umgängesförälderns kontakt utvecklades och ge förslag till förbättringar.

Projektet resulterade i boken Innerst inne var man rädd – Barns och föräldrars röster om att ha umgänge med kontaktperson.

I många av domarna uttrycktes tydligt att syftet med umgänget i närvaro av kontaktperson var att barnet ska få möjlighet att bygga upp en nära och god relation till sin umgängesförälder. 26 av de 36 barn vi följde upp hade vid intervjutillfället mycket lite eller ingen kontakt med sin umgängesförälder. Vi såg få exempel på att den uttalade målsättningen att barnet ska få utveckla en god och nära relation till sin umgängesförälder kunnat förverkligas.

En majoritet av barnen har upplevde att kontaktpersonen gett trygghet. Trots det såg vi få exempel på att barnen var trygga med sin umgängesförälder. De hade snarare lärt sig att hantera en förälder som brister i många avseenden.

Våra intervjuer tydde på att ett stort ansvar idag läggs på boendeföräldern för att informera barnet och för att få umgänget att fungera. Det var tydligt att barnen lämnats ensamma med att hitta lösningar och hantera sin situation. De allra flesta har aldrig blivit tillräckligt informerade av ansvariga myndigheter om syftet med kontaktperson, om vem som har beslutat eller om sina egna rättigheter.

2010 ändrades lagstiftningen. Man bytte namn till umgängesstöd, Socialtjänsten fick ett tydligare ansvar för att följa upp hur umgänget fungerade och man tydliggjorde att umgängesstöd skulle vara tidsbegränsat.

2013 intervjuade jag återigen barn med erfarenhet av umgängesstöd på uppdrag av Socialstyrelsen. Resultaten är rätt nedslående. Det finns fortfarande stora brister i hur kommuner och domstolar hanterar frågan om umgängesstöd.