Barnafrid!

Så var det äntligen dags!

Igår invigdes Sveriges nya nationella kunskapscentrum Barnafrid.

barnafrid

Barnafrid finns på Linköpings universitet på uppdrag från regeringen. Målet  är att samla och sprida kunskap om våld och andra övergrepp på barn. Det ska bidra till ett förbättrat förebyggande arbete och till att utveckla effektiva insatser för att skydda och stödja barn.

Kunskapscentret riktar sig till yrkesverksamma som i sitt arbete möter barn och unga, men också till yrkesverksamma vid myndigheter och organisationer inom politik- och verksamhetsområden.

På invigningen fanns många av de som arbetar för och med våldsutsatta barn på plats. Socionomer, poliser, åklagare, psykologer, läkare, forskare, beslutsfattare, opinionsbildare, politiker och andra som specialiserat sig inom området samlades under samma tak för att fira att kunskapscentret nu är i gång.

Jag är väldigt glad över det här och ser fram emot många år av samarbete och massor av spännande gemensamma projekt!

 

 

 

Nu har politikerna vaknat!

Idag höll statsministern sitt jultal. Människohandel och sexbrottslagen var ett huvudtema. Häromdagen undrade jag när våra politiker ska vakna och inse att svenska barn inte är skyddade mot vuxna som utnyttjar och exploaterar dem sexuellt. Nu verkar statsministern ha vaknat. Han tycker inte att det ska vara ett bötesstraff när vuxna köper barn för sexuella tjänster. Det ska alltid ge fängelse.

Så idag kan de vuxna som köper sex av barn känna sig mindre säkra. Kanske kommer fler att åka fast, och konsekvenserna kommer att bli hårdare.

Barnahus är här för att stanna!

Jag har arbetat för att utveckla och sprida modellen med Barnahus sedan 2004. Då fanns det inga Barnahus i Sverige. 2012 fanns det tjugoåtta, och de täckte en stor del av Sveriges yta.

Under den tid som den första försöksverksamheten med Barnahus pågick (2005-2007) hade de ansvariga myndigheterna mycket kontakt med varandra och med de sex första Barnahusen. Man anordnade internat med representanter för alla barnahus och yrkesträffar för poliser, åklagare, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri. Samtliga verksamheter fick besök av representanter från de samverkande myndigheterna och samrådsgruppen vid ett par tillfällen.  Vid besöken fanns det möjlighet för personalen att ta upp och diskutera utmaningar eller problem i verksamheten. Ofta kunde myndighetsrepresentanterna hjälpa till med lösningar, antingen genom att berätta om lagstiftning eller regelverk genom att beskriva hur andra barnahus angripit problemet.

När försöksverksamheten upphörde i mars 2008, så upphörde också myndighetssamverkan på central nivå. Det skapade ett tomrum. Rädda Barnen har sedan dess (delvis tillsammans med Sveriges kommuner och landsting) fortsatt att bjuda in till nätverksträffar för personal inom Barnahusen. Till träffarna kommer yrkesverksamma från nya och gamla Barnahus för att utbyta erfarenheter och lära av varandra. De träffas en heldag per termin för att utbyta erfarenheter och ta del av föreläsningar. Jag har fungerat som sammankallande, men har just lämnat över uppgiften till en kollega på Rädda Barnen.

Idag har jag tillsammans med professor Carl Göran Svedin föreläst för nätverket om resultatet från den kvalitetssäkring av Barnahus som Rädda Barnen och Linköpings universitet arbetat med under det senaste året.

Vi fick en bra respons och jag tror att vi är på rätt väg. De som arbetar på Barnahus kände igen det vi beskrev.

Barnahus är här för att stanna!

Resultaten kommer snart att publiceras och läggas ut på Rädda Barnens hemsida!