Föraktet för de svaga

Idag är det Förintelsens minnesdag och medierna fylls av vittnesmål om de vidriga grymheter som utspelades för så länge sedan. Det är 70 år sedan Auschwitz stängdes och det finns fortfarande människor som överlevde och kan berätta.

Judar, romer, homosexuella och oppositionella sågs som förhatliga, de fängslades och mördades. Men även de som var svaga rensades ut.

Förintelsen började med funktionshindrade barn är titeln på en debattartikel i tidningen Dagen. Thomas Jansson som är förbundsordförande för Riksförbundet FUB (För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) beskriver hur den tyska regeringen 1939 utfärdade en förordning som bestämde att barn under tre år med funktionsnedsättning skulle registreras. Det blev början på ett massmord.

Många av barnen skiljdes från sina föräldrar och svältes till döds. Äldre barn och vuxna med funktionsnedsättning och psykisk sjukdom fördes bort till gaskammare och avrättades. Det uppskattas att en miljon människor med funktionsnedsättningar antingen mördades, steriliserades eller utnyttjades som slavarbetskraft.

I förordet till sin bok Vårt förakt för svaghet skriver Harald Ofstad ”Antisemitismen är inte det väsentliga i nazismen. Det väsentliga är läran om att den starke ska härska över den svage, och att den svage är föraktlig emedan han låter sig behärskas.”

Nazismen bygger på idén om den starkes rätt.  Den som är svag är enbart värd förakt och dukar under.

Idag  är Förintelsens minnesdag. Idag ska vi minnas alla de människor som drabbades.

När barn och unga involveras minskar självmorden

Aftonbladet har en artikelserie om psykisk ohälsa bland unga i Sverige Idag är jag intervjuad. Självmorden minskar i Sverige.  Men barn och unga under 25 år är ett undantag.

2013 upptäcktes 2 432 ungdomar som försökte ta sitt liv. En betydligt större andel än i andra åldersgrupper. Samma år tog 1 600 personer livet av sig i Sverige. Av dem var 176 personer 15-24 år.

När Sverige senast granskades av FN:s barnrättskommitté uttrycktes oro över den höga frekvensen självmordsförsök och fullbordade självmord bland unga. Sverige uppmanades också att göra mer för att förebygga självmord bland barn.

I en debattartikel för snart två år sedan föreslog jag tillsammans med barnombudsman Fredrik Malmberg att regeringen utvidgar dödsfallsutredningarna när barn dödats till följd av brott (enligt den så kallade Lex Bobby) till att:
• Innefatta fall där barn allvarligt skadas till följd av brott
• Innefatta barn som tar sitt eget liv
• Göra en utredning och en rapport för varje enskilt fall för att kunna synliggöra lokala brister.

Vi lyfte också fram det faktum att det saknas kunskap om hur andra barn och unga i barnets närmaste omgivning har uppfattat situationen. Inte sällan är detta en grupp som tidigt kan ha sett varningssignaler eller fått bära svåra förtroenden från det barn som avslutar sitt liv.

Nu börjar det hända saker. Efter många års arbete presenterades nyligen en studie i The Lancet om hur självmord bland barn och unga kan förebyggas. Medverkar gör bland annat forskare från Karolinska Institutet.

Den metod som visar sig fungera bäst (Youth Aware of Mental Health Programme (YAM)) går ut på att barn och unga får lära sig att se tecken på psykisk ohälsa hos både sig själva och andra. De uppmuntras att prata och diskutera med varandra och får också träna sig på att hantera stress, depression och självmordstankar genom rollspel.

De får också information om vad de kan göra själva, hur de kan hantera sina problem och hjälpa kompisar som mår dåligt. Metoden halverar andelen självmordsförsök och allvarliga självmords­tankar hos eleverna.

Nu ska metoden spridas i Sverige.

 

En bra tid att vara barn i Filippinerna!

Alla barn har rätt att växa upp utan våld. Men en stor del av världens barn gör det inte. De misshandlas hemma, i skolan eller på andra platser. Alltför ofta är det lagligt.

Men det håller på att förändras. Snabbt.

1979 var Sverige först i världen med att förbjuda all kroppslig bestraffning av barn.

Det innebar att barn fick samma skydd mot misshandel som vuxna har, de var inte längre ett undantag i lagen. Det som var förbjudet att göra mot vuxna familjemedlemmar, grannen, en främling eller en arbetskamrat var inte längre tillåtet att göra mot de egna barnen. Det är något vi kan vara stolta över.

Beslutet har ifrågasatts och rentav hånats i andra länder, men med tiden har det vunnit alltmer respekt. Idag är inte Sverige ensamma. Mer än fyrtio länder har förbjudit all kroppslig bestraffning, senast var Filippinerna som första land i Asien.

En lag som förbjuder kroppslig bestraffning av barn är ett första steg. Lagen måste bli känd, respekterad och efterlevd för att barn ska kunna växa upp utan våld. Det är en lång väg kvar. Men ändå – det är en bra tid att vara barn i Filippinerna.