En fristad till jul

Det är jul.

En mamma och hennes nyfödda barn erbjuds en fristad på ett  sjukhus i Sundsvall. Utanför dörrarna finns hotet att barnet ska tas ifrån mamman. Det handlar inte om att hon brister i sin omsorgsförmåga. Det handlar om att hon är fattig, att hon inte har någonstans att bo.

Jag trodde att den tid då barn togs från sina föräldrar på grund av fattigdom var historia i vårt land. Det finns ingenting gott i att återgå till den historien. Barn har rätt till sina föräldrar. De mår bra av sina föräldrar. I extremfall måste de skiljas åt, till exempel när barnet utsätts för våld, eller när föräldrarna på grund av egna svårigheter inte förmår att sörja för deras behov.  Men att skilja barn från sina föräldrar för att de är fattiga är, förutom att det är grymt, enbart dumt.

Samhället har ett problem i sitt knä. Det nyfödda barnet på sjukhuset i Sundsvall kan inte tillåtas att bo på gatan. Barn har rättigheter. Hur ska situationen lösas?

Det första alternativet är att låta barn och mamma stanna på sjukhus. Fördelarna är att de är trygga på kort sikt. Nackdelarna är att de tar upp en vårdplats för de som behöver det, att det är väldigt kostsamt, och att det i längden inte är en bra miljö för ett barn.

Ett andra alternativ är att tvångsomhänderta och familjehemsplacera barnet. Fördelen är att barnet får tak över huvudet. Nackdelarna är många. Barnet berövas sin mamma och kommer till främmande vuxna, forskning visar att barn i familjehem har mycket sämre förutsättningar än barn som växer upp med sina föräldrar och det är ett väldigt dyrt alternativ.

Ett tredje alternativ är att se till att mamma och barn får en bostad. Det är ett alternativ som jag bara ser fördelar med.  Samhället erkänner och tillgodoser de rättigheter som alla barn har, en skälig levnadsstandard och rätt till sina föräldrar. Det tredje alternativet också  väldigt mycket billigare än de två första.

Heder åt de läkare som tar Barnkonventionen på allvar och ger barnet och mamman en fristad, även om de är tillfällig! De ser inte situationen enbart ur sin egen verksamhets synvinkel, de ser helheten. Det borde fler göra.

Fattiga människor som tvingas till att tigga och till att sova utomhus  eller i undermåliga bostäder har blivit varda i vårt land. Det innebär att vi måste tänka om kring hur vi fördelar våra resurser och hur vi skyddar både vuxnas och barns rättigheter. Det är en svår nöt att knäcka, men en sak som är säker är att vi inte har råd att slösa bort våra resurser på att skilja barn och föräldrar åt i onödan. Det kostar för mycket, både i mänskligt lidande och i kronor och ören.

Det finns mänskliga vägar att ge behövande människor en fristad. Dessutom är det faktiskt jul.

Barn har rätt att höras!

Barn har rätt att höras! Vid alla viktiga myndighetsbeslut som rör dem ska de få komma till tals och berätta hur de ser på saken. Det säger Barnkonventionen och det säger svensk lag. Men verkligheten ser annorlunda ut. I en pinfärsk rapport från Socialstyrelsen har man tagit reda på om barn får komma till tals inför domstolsbeslut om vårdnad, boende och umgänge.

Det är socialtjänstens familjerätt som har till uppgift att ta reda på hur barn ser  på saken när deras föräldrar inte kan komma överens om var barnen ska bo, vem som ska bestämma eller hur stort umgänge de ska ha.

När en vårdnadstvist går ända till domstol är det allvar. De flesta föräldrar lyckas fatta beslut om barnen beslut själva när de bestämmer sig för att separera. En del behöver hjälp av en utomstående. Få är så oense att de överlåter till domstolen att bestämma. Våld, missbruk, psykisk sjukdom och andra svårigheter är vanligt i de familjer som kommer till domstolen med en vårdnadstvist.

Beslutet i domstol ska bygga på en bedömning av vad som är barnets bästa. Det är svårt att göra en sådan bedömning om man inte vet hur barnet ser på si situation eller vad barnet vill . För det handlar om det enskilda barnets bästa, inte om vad som är bäst för barn i allmänhet.  Det är inte samma sak. Några exempel:

  • De flesta barn mår bra av att äta grönsaker, men inte Linn. Hon är allergisk.
  • De flesta barn mår bra av att bo med bägge sina föräldrar, men inte Alexander. Han är rädd för att vara ensam med sin pappa eftersom pappan misshandlat honom så många gånger.
  • De flesta barn klarar av två hem med skilda rutiner, men inte Sara. Hon är autistisk och har svårt med förändringar och övergångar.

Utredaren från familjerätten är den som ska framföra vad barnet vill till domstolen. Men Socialstyrelsens rapport visar att ett av tre barn inte får tillfälle att prata enskilt med utredaren. Tonåringar kommer nästan alltid till tals, men inte de yngre barnen.

Några slutsatser är att:

  • Alla barn har rätt att komma till tals! Också de yngre!
  • En del barn behöver mer tid och fler samtal för att kunna bygga upp ett förtroende och berätta om hur de känner.´Nu är det vanliga att de bara får ett eller två samtal.
  • Socialtjänsten behöver bli bättre på att informera barnen så att de förstår varför samtalet sker och vad tvisten innebär.
  • Socialtjänsten behöver bli bättre på att berätta för barnen vad de kommit fram till i utredningen.

Det är dags att ändra på det här. Annars är risken stor att besluten blir fel!

Barn är inte till salu!

När barn säljs för sexuella ändamål är det lika vidrigt var i världen det än förekommer. Ofta är det mer synligt för svenskar utomlands. Semesterresorna blir inte så härliga som man tänkt när man ser unga flickor och pojkar som utnyttjas av andra turister.

Många svenska turister är upprörda. Kanske är det så att en del inte vill lägga sig i, inte vill få problem på sin egen semester. Men jag tror att många vill göra något men tror att de inte kan. Det känns hopplöst.

Idag lanserar polisen, länsstyrelserna och Childhood en ny webbplats – Resekurage. De ger information om vad vi kan göra när vi ser att barn utnyttjas utomlands. Det går att kontakta polisen på plats, men det går också att kontakta polisen här i Sverige när man misstänker att barn utnyttjas i andra länder.

Bra!