En våldtäkt är en våldtäkt. Alltid en våldtäkt.

Läser Sydsvenskan och upptäcker att jag har missat något viktigt! En åklagare citeras, och hon säger att praxis förskjutits vad gäller brottet våldtäkt mot barn.

Våldtäkt mot barn infördes som ett brott 2005. Det innebar att det alltid är olagligt för en äldre person (över femton) att ha sex med ett barn under femton år. Det ska då klassas som våldtäkt mot barn. Lagen kom till för att skydda barn och ungdomar mot vuxna som vill ha sex med yngre. Det ska inte spela någon roll om den som är yngre än femton år vill ha sex.

Undantag från lagen skulle vara när två ganska jämnåriga (strax över respektive under femton år) hade sex med varandra och bägge var överens.

I det aktuella fallet misstänks en 18-årig kille för att ha haft sex med flera unga flickor, bland annat en trettonåring och en fjortonåring. Det ska finns filmer och foton som bevis på vad som hänt. Rättegång inleds nu med misstanke om nio brott, det handlar om sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering och olaga hot. Men inte våldtäkt mot barn.

Åklagarens motivering är att det inte finns någon typ av våld, hot eller tvång med i bilden.

Men vänta nu! Är inte tanken med lagen att barn under femton år inte kan lämna samtycke till sex? Att vuxna alltid har ett överläge? En artonåring är inte jämnårig med en trettonåring. Inte alls!

Det här är viktigt. När vuxna har sex med barn under femton år är det en våldtäkt, alltid en våldtäkt. Då ska man också åtala och döma för våldtäkt. Alltid.

Brott mot vuxna fortsätter att gå före!

Små brottsoffer har dåliga chanser att få upprättelse. De är i underläge redan från start. De är också i hög utsträckning utsatta för brott från de personer som de är allra mest beroende av – föräldrarna.

Idag uppmärksammar Bris och Tryggare Sverige att knapp en tiondel av våldsbrott mot små barn klaras upp. Det är svårt att väcka åtal när brott skett i hemmet och inga vittnen sett vad som hänt. Visst är det svårt att väcka åtal när den som är utsatt är lite och inte kan berätta vad som hänt.

Men ingen kan säga att svenskt rättsväsende gör sitt bästa. Debattartikeln lyfter flera av de problemområden som vi sett i kvalitetsgranskningen Inuti ett Barnahus. Några exempel på vad vi såg:

  • Polis och åklagare tar på lång tid på sig att utreda brott mot barn. De följer inte lagen. 2012 klarade man den lagstadgade tidsfristen (90 dagar) i 64 procent av fallen.
  • De poliser som hör barn saknar ofta utbildning i barnförhör. Enbart 30 % av verksamheterna hade fullt utbildade barnförhörsledare.
  • Polis och åklagare tar ytterst sällan hjälp av personer med större kunskap om barns utveckling, trots att lagen säger att det ska göras. Bara 13 % av verksamheterna gjorde det.48 % av verksamheterna hade brister vad gällde åklagares och/eller utredande socialtjänsts närvaro i medhörning vid förhör.

Det är bra att Bris och Tryggare Sverige fortsätter att lyfta det här viktiga området. För det är egentligen inte alls svårt att bli bättre på att utreda brott mot små barn. Det krävs enkla åtgärder, men åtgärder som kostar pengar. De pengarna är väl investerade.

Rättsväsendet måste helt enkelt se till att brott mot vuxna inte får gå före!

Jagvillveta ger barn som utsatts för brott information!

 

Igår var jag på justitiedepartementet och presenterade tillsammans med andra en ny webbplats för barn. Jagvillveta – Allt om dina rättigheter vid brott.

Jagvillveta kommer att fylla ett tomrum. Jag är en av dem som under många år påtalat att det nästan inte finns någon information direkt riktad till barn som utsatts för brott. Men nu finns det! Massor av information till barn som är brottsoffer på en och samma plats!

Desto roligare att ha fått vara med i arbetet. Min del i det hela har varit att på uppdrag av Barnombudsmannen fråga barn och unga som utsatts för våld eller som lever med skyddade personuppgifter vad det är de vill veta och att involvera dem när informationen tas fram.

Det finns mycket att läsa, att se och att lyssna på för barn i olika åldrar. Särskilt fin är den barnbok som Stina Wirsén tagit fram – Liten.

Tisdagen 1 juli och torsdagen 3 juli finns vi som arbetat med sidan på plats i Almedalen och berättar mer!

Tandlös lag om grooming

Vi läser om det alltför ofta. Alla dessa rättsfall där barn kontaktats via nätet och sedan utsatts för brott. De har lurats att posera och filmats, de har lurats att träffa vuxna och utsatts för övergrepp.

Vi vet att det är fel. Det är snart fem år sedan som en ny lag som skulle stoppa det här trädde i kraft. Groominglagen var tänkt att stoppa övergrepp innan de skedde genom att kriminalisera att vuxna söker kontakt med barn i sexuella syften.

Jag har skrivit om det här på bloggen förut. Lagen fungerar inte som det var tänkt. Drygt 800 brott har polisanmälts. Bara ett fåtal har lett till fällande dom. Nu ska lagen ses över.

Bra!

Barns rätt när föräldrar tvistar

Så har direktiven till den utredning som ska se över 2006 års vårdnadsreform äntligen kommit. Jag har sett fram emot det, för jag tycker att det finns en hel del att se över!

Jag tänker på alla de barn jag mött som inte blivit lyssnade på, som är besvikna över att de inte känt sig delaktiga eller tillfrågats när domstolen fattar beslut som för dem känns livsavgörande. Jag tänker på alla de våldsutsatta barn som beskrivit att de mot sin vilja tvingats till umgänge med en förälder som de är rädda för.

Utredaren ska följa upp och undersöka hur reglerna har fungerat i praktiken och om syftet med reformen – att stärka barnrättsperspektivet – har uppnåtts. En annan huvuduppgift för utredaren är att kartlägga och analysera orsakerna till ökningen av antalet vårdnadsmål.

Jag är glad att regeringen betonar syftet att stärka barnrättsperspektivet och att de ska utreda hur barnets rätt att komma till tals ska stärkas. Det är också bra att utredaren inom ramen för uppdraget ska föra dialog med barn och unga. Det där att höra vad barn har för erfarenheter och synpunkter glöms så ofta bort i offentliga utredningar.

Men jag är besviken att det inte tydligt står att man ska utreda om barn i familjerättsliga tvister ska få rätt till ett eget ombud. Det borde finnas med i direktiven!

En annan ljuspunkt är att Stiftelsen Allmänna Barnhuset fått medel för att starta samverkansteam som genom tvärprofessionell samverkan ska stödja föräldrar och barn i samband med en separation.

Men jag är besviken att det inte tydligt står att man ska utreda om barn i familjerättsliga tvister ska få rätt till ett eget ombud. Det borde finnas med i direktiven!

Ser fram emot vad utredningen kommer fram till i oktober 2016!

Som en våldsam film

 

3302137_2048_1152

Jag startade dagen tidigt och for iväg till Radiohuset för att vara med i P1 Morgon. Det handlade om barn som växer upp med våld hemma. Innan jag var med så sändes två inspelade intervjuer med unga vuxna som minns hur det var när mamma misshandlades. Naket, smärtsamt och ärligt beskrev de sina upplevelser. Det var så tydligt att de inte bara var vittnen, de var i högsta grad drabbade själva.

”Jag och min syster var som statister i en våldsam film, som vi var tvungna att bevittna om och om igen. ” säger Ena.

Efteråt tänkte jag på att de inte sa något alls om vuxna som såg, som stoppade eller stöttade. Det kanske kommer. Hela intervjuerna sänds i P1 Barnen imorgon. Men ändå. Var finns de trygga vuxna?  Finns det någon att prata med? Att slå larm till? Reagerar vuxna i omvärlden när barn far illa?

2014-5-7-omslag

Nu skärps ändå  kraven på kommuner och landsting.  Socialstyrelsen släpper idag nya föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. Det är samma dag som 8-åriga Yara i Karlskrona begravs, flickan som trots larm om misshandel  lämnades utan skydd och till slut dödades.

Kommunernas ansvar att ingripa när ett barn misstänks ha blivit utsatt för våld eller bevittnat våld av en närstående skärps från och med den 1 oktober i år. Socialnämnden måste utan dröjsmål starta en utredning.