Polisanmäl!

Ytterligare ett inslag i Ekot angående grooming. Den här gången är det en polis som berättar att de får in alldeles för få polisanmälningar. 600 stycken har kommit in sedan lagen infördes 2009. Alldeles för få, tycker Björn Sellström på Rikskriminalens IT-brottsavdelning.

Det går onda cirklar i det här. Många vuxna, och många tonåringar, tror att det inte är någon idé att anmäla kränkningar på nätet. Så de låter bli. Och brottsligheten fortsätter.

Polisens resurser att utreda dimensioneras efter de polisanmälningar som kommer in. Och brottsligheten fortsätter.

Vi måste ge polisen en chans att utreda de här brotten. Det kan vi bara göra genom att anmäla. Och anmäla i tid.  Då finns en möjlighet att stoppa brotten innan de begås. En enda gärningsman kan göra oerhörd skada om han inte stoppas. Det har nu kommit in 25 polisanmälningar mot den man som misstänks ha utsatt en 13-årig flicka i Kumla innan hon tog sitt eget liv.

Blir lite extra arg

Blir lite extra arg när jag läser Ann-Marie Beglers debattartikel i Svenska Dagbladet  idag.  Skolinspektionen har granskat hur det går till när elever placeras i särskolan. Bristerna är stora.

Särskolan är till för elever som har en utvecklingsstörning. De barn som har ett funktionshinder som gör att de inte klarar undervisningen grundskolan erbjuds ett alternativ med anpassad pedagogik. Men en utbildning i särskolan ger små möjligheter att studera vidare. Skolinspektionen lyfter också fram att det kan begränsa möjligheten till att få arbete. Det finns en risk för att man hamnar i tidig arbetslöshet och aldrig kommer in på arbetsmarknaden.

Det som gör mig arg är att det visar sig att skolorna helt enkelt inte utrett om barn passar på särskolan innan de placeras där. Hälften av utredningarna var bristfälliga.  Har många barn har placerats i särskolan på grund av att de helt enkelt upplevts som störande eller besvärliga? Vad har det gjort med deras självbild, med deras självförtroende och deras framtid? Hur många barn har placerats i särskola för att de vanliga skolan inte har ekonomi för att sätta in stödresurser?

Jag har i mitt arbete som psykolog  alltför många gånger stött på skolor som pressar föräldrar till skolformer som inte passar deras barn. Problemet har inte varit funktionshinder utan sociala svårigheter eller traumatiska upplevelser. Det handlar om barn som hamnar efter i skolan för att de har blivit misshandlade, utsatta för övergrepp, mobbade eller lever i en svår familjesituation. Deras energi går åt till annat än skolarbete och de har svårt att koncentrera sig. Det krävs starka föräldrar för att stå emot när skolan pressar på att de ska byta skola för sitt barn.

Särskola är bra för många barn, men en katastrof för de barn som inte passar där.

Vad har då de elever som placerats fel för rätt till upprättelse eller extra stöd för att ta igen den förlorade skolgången ? Inga alls, verkar det som. Det borde de ha!

Sverige borde göra som Norge!

Idag meddelar norska regeringen att man vill ändra lagen för att säkerställa att barn får komma till tals och att utsatta barn får bättre skydd. Det handlar om de barn som drabbas av att föräldrarna tvistar om vårdnad, boende och umgänge.

Det är en glädjande nyhet! Barnminister Inga Marte Thorkildsen säger att vi måste lyssna även på vad förskolebarnen vill när föräldrarna separerar. Men att barnen också har rätt att avstå från att ha en mening.

Domaren får ansvar för att informera barnet om rättens beslut och om hur man tagit hänsyn till vad barnet vill.

Det här känns nytt och radikalt. Och viktigt. Jag uppfattar att de flesta föräldrar ser det som självklart att barn ska vara med och påverka viktiga beslut. Men när de är oense och tvisten måste lösas i domstol har inte barn mycket att säga till om. Dessutom har ingen ansvar för att informera barn om det beslut domstolen fattar.

Sveriges regering har aviserat en översyn av lagstiftningen om vårdnad och umgänge under mandatperioden. Det borde vara självklart att ta lärdom av Norges goda exempel i direktiven till den utredning som ska tillsättas!

 

Våldsutsatta barn sviks

Varje år polisanmäls 14 000 fall av sexuella övergrepp eller misshandel av barn under femton år i Sverige. Men ytterst få läkarundersöks.

Idag tar P1 Morgon och Dagens Eko upp frågan. Jag är intervjuad.

Rättsmedicinalverket som ansvarar för frågan står för 430 rättsmedicinska undersökningar och rättsintyg. De flesta undersökningar utförs av andra läkare. Hur många vet ingen men man uppskattar att det är ungefär 13 % av alla anmälningar som leder till läkarundersökning. Alla är egentligen eniga, åklagare, poliser, läkare, forskare…  Fler barn behöver undersökas. Men ändå fungerar det inte.

Rättsmedicin finns bara på sex platser i landet, barn finns lite överallt! Vi behöver ett nytt system med specialutbildade barnläkare som ansvarar lokalt för undersökningar och som kan konsultera rättsläkare och ta med dem vid undersökningarna när det behövs.

Idag har barnläkarna sällan arbetstid avsatt för att samverka och undersöka barn i samband med polisutredningar . Det behöver de ha. Barnläkarna behöver finnas med i nära samverkan med rättsväsendet för att kunna berätta när det är motiverat med en läkarundersökning.

Våldsutsatta barn har samma rätt till upprättelse och skydd var de än bor i landet.  Det måste fungera även när det är långt till en av de orter där Rättsmedicin finns.

Det här är ett nationellt ansvar. Tyvärr finns det ingen som ansvarar för tvärprofessionell kunskapsutveckling kring våldsutsatta barn. Det räcker inte att Rättsmedicinalverket, Åklagarmyndigheten, Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen var för sig utreder frågan. Det handlar om samverkan och är en av de frågor där ett Nationellt kunskapscentrum för våldsutsatta barn skulle kunna bidra.

Det är dags att regeringen inrättar ett sådant!

Röster från insidan

”Arresten är ett helvete som äter dig inifrån” säger Daniel som hamnade där första gången när han fyllde femton år. Han är långt ifrån ensam. I Barnombudsmannens årsrapport avslöjas att barn satt i arrest vid 3118 tillfällen under 2011. De har inte där att göra!

Den isolering som barn utsätts för i arresten kan liknas vid tortyr och har kritiserats av bland annat FN:s kommitté mot tortyr och Europarådets tortyrkommitté.

– Det behövs kontakt med en vuxen att relatera till, någon som lyssnar, förklarar sammanhang och hjälper till att tänka igenom det som lett fram till frihetsberövandet, säger jag när jag intervjuas i rapporten.

Nu vet vi för första gången hur många barn som finns i arrester, vi vet mycket mer om hur frihetsberövade barn upplever sin situation och vi har sju konkreta förslag från Barnombudsmannen som kan förbättra situationen för barn i arrest och häkte.

Det är dags för en förändring!

En tandlös lag?

Den 1 juli 2009 infördes grooming-lagen i Sverige. Lagen skulle förebygga de sexualbrott som sker via nätet. Man skulle bestraffa försök till sexualbrott, ungefär som man kan bestraffa inbrottsförsök eller mordförsök. Tanken var att komma åt gärningsmännen i ett tidigare skede.

Jag såg fram emot lagen. I mitt arbete som psykolog har jag mött många barn som kränkts och utsatts via nätet.

De senaste dagarna har media rapporterat om en trettonårig flicka som tagit sitt liv efter kränkningar på nätet. En 45-årig man har gripits, misstänkt för brott mot flera flickor. Han är misstänkt för sexuellt ofredande och utnyttjande av barn för sexuell posering. Det gäller tre flickor i 13-årsåldern. Ett av offren är den flicka som förra veckan befaras ha tagit sitt liv i Kumla.

Så 2009 blev grooming straffbart.  Det krävs att någon kontaktat ett barn och pratat sex. Sedan ska hen kommit överens med barnet om att träffas och agerat konkret för att träffen ska bli av, till exempel att boka biljetter, skicka pengar eller boka ett hotellrum. Polisen har inte rätt att efterforska ip-adresser vid misstänkt grooming. För att spårning ska vara tillåten måste brottet som misstänks kunna ge ett hårdare straff.

Det krävs alltså ganska mycket för att polisen ska kunna agera. Har man redan bokat biljetter eller hotellrum är man väldigt nära ett sexualbrott. Frågan är om man hinner i tid.

Det har väl gått sådär. En enda dom har vi hittills. När polisen kunnat gripa in är sexualbrottet redan ett faktum.

Nu har regeringen gett Brottsförebyggande rådet i uppgift att se över lagen. Utvärderingen ska vara klar i juni 2013. Jag är övertygad om att den behöver skärpas. Kanske har den haft en viss effekt genom att var avskräckande, men den behöver vässas.

Sexualbrott mot barn måste förebyggas, vi kan inte vänta tills de redan har skett!

En liten flicka har tagit sitt liv

Idag blev jag intervjuad av Rapport angående kränkningar på nätet. En liten flicka, bara tretton år gammal, har tagit sitt liv i Örebro. Polisen utreder misstankar om att hon utsatts för hot och kränkningar på nätet. Flickan har blivit fotograferad, bilderna har antingen redan publicerats på internet eller så handlar det om hot om att de ska publiceras. En förundersökning har inletts och man tror att fler flickor kan ha drabbats. Den som är misstänkt är en femtonårig pojke.

Det kan gå så fruktansvärt fel. Och så fort.  Hot och kränkningar är förödande för alla människor, men än svårare att stå ut med när man fortfarande är barn. Vi har alla, oavsett om vi är vuxna eller barn, ett ansvar för att sätta stopp.

8 mars i världens mest jämställda land

De senaste dagarna har utsatta barn tagit stor plats i media. Socialstyrelsens rapport om placerade barn. Kalla fakta om vanvård på behandlingshemApatiska barn som inte får stanna i Sverige.

Min reaktion är dubbel. Det är fruktansvärt att det här är barns villkor i Sverige idag. Det är fantastiskt att missförhållandena får utrymme i media.

Men i mediebruset kring utsatta barn har några enskilda öden försvunnit. Det handlar om öden som förtjänar uppmärksamhet. Det hade de kanske fått om det inte hänt så mycket annat de sista dagarna. Det finns flera exempel bara från Dalarna.

Jag tänker på 14-åriga ”Maria” som ska avvisas till sitt hemland.  Maria gick in i ett apatiskt tillstånd när hon fick veta att familjen inte får stanna i Sverige. Sedan den dagen har Maria varken pratat, ätit eller druckit. Hon bär på fruktansvärda upplevelser. Hon kidnappades och hölls fången i en källare i mer än en vecka. Hon våldtogs framför ögonen på sin mamma.

Jag tänker på fyra barn mellan två och fjorton år som i fredags hämtades från sitt familjehem och sattes på ett flygplan till Ryssland.  De for tillsammans med sin mamma som samtidigt hämtats från Säters sjukhus. Hon är psykiskt sjuk. I Ryssland gömmer de sig eftersom de hotas till livet av pappans släkt. Han sitter i fängelse i Sverige efter att ha misshandlat sina barn och sin fru med tortyrliknande metoder.

Det är 8 mars 2013, Internationella kvinnodagen i världens mest jämställda land. Det är ändå inte lätt att vara vare sig kvinna eller barn.

Samhället är fortfarande en dålig förälder!

Socialstyrelsen släpper idag en rapport som de själva ser som alarmerande. I en debattartikel i Svenska Dagbladet  beskriver Lars- Erik Holm och Mona Heurgren att många placerade barn och unga far, eller riskerar att fara, mycket illa. De misslyckas alltför ofta i skolan. De skadar sig själva tio gånger oftare än andra barn! De får psykofarmaka 15-19 gånger oftare än andra barn! Dödligheten är fem till tio gånger högre än hos andra barn och ungdomar!

Det måste till en drastisk förändring så att utsatta barns rätt till utbildning och deras psykiska och fysiska hälsa kommer i fokus. Socialstyrelsen beskriver öppna jämförelser, nationella utvärderingar, föreskrifter, handböcker och vägledningar som ska underlätta socialstyrelsens arbete. De tar fram ett utbildningsmaterial för jour- och familjehem och en bedömningsmetod så att kommunerna kan rekrytera familjehem som är trygga och säkra.

Det som barnen själva tar upp när Socialstyrelsen frågat vad som är viktigt för att förbättra omsorgen är behovet av trygghet och säkerhet, att familjehemsföräldrar och personal på institutioner är snälla och att de blir väl behandlade.

Det griper tag i mig! Barnen vill att de som tar hand om dem ska vara snälla och de vill bli väl behandlade! Det visar hur illa det är.

Samhället är fortfarande en dålig förälder!